Läsvärt om misslyckade kupper

"Politiska mord har aldrig kunnat förändra världshistoriens förlopp!" Ungefär så formulerade sig statsmannen Benjamin Disraeli (Lord Beaconsfield) i ett tal i det brittiska underhuset några veckor efter mordet på Abraham Lincoln den 15 april 1865. Det är självfallet inte sant.
Många av mördarna, som det sena 1800-talets anarkister, ville verkligen kasta grus i det politiska maskineriet och vända den politiska utvecklingen. I en klass för sig står förvisso den bosnienserbiske nationalisten Gavrilo Princip som mördade den österrikisk-ungerske tronföljaren Franz Ferdinand och hans hustru Sophie von Chotek i Sarajevo den 28 juni 1914. Mordet utlöste, som bekant, det första världskriget som i sin tur raserade hela den europacentrerade världsordning som byggts upp under 1800-talet. Inte så få "kungamördare" - eller presumtiva självmördare - vill vinna herostratisk ryktbarhet genom att attackera kända och inflytelserika personer. Det finns till exempel en särskild parnass för amerikanska presidentmördare som garanterar att attentatorernas namn aldrig faller i glömska.

Den tyske historikern Willi Berthold, som skrev boken Die 42 Attentate auf Hitler 1981, har identifierat inte mindre än 42 olika sammansvärjningar som hade till syfte att mörda Führern. Alla misslyckades ju, som bekant, av olika skäl. Om dessa attentatsförsök och mordplaner handlar den uppmärksammade boken Uppdrag: döda Hitler som i dagarna kommer ut i svensk översättning. Författaren Roger Moorhouse är en engelsk historiker.
En krets av sammansvurna tyska generaler planerade en statskupp i september 1938. Konspirationens hjärnor var Wilhelm Canaris, den legendariske chefen för försvarsministeriets militära underrättelseavdelning Abwehr, och hans stabschef Hans von Oster. Planerna rann dock ut i sanden den 29 september sedan Storbritannien och Frankrike undertecknat Münchenöverenskommelsen. Den brittiska spionage- och sabotageorganisationen SOE (Special Operations Executive) umgicks med olika planer på att döda Hitler under kriget. Detsamma gjorde den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD. Moorhouse ägnar också ett kapitel åt AK (Armia Krajowa), den hemliga polska armén. AK:s kommandogrupper mördade tusentals tyskar men misslyckades med att få korn på Hitler.

Det mest uppmärksammade mordförsöket, som för övrigt var nära att lyckas, var 20 juliattentatet 1944. Vid en konferens i ledarhögkvarteret i Rastenburg placerade stabsofficeren Claus Schenk, Graf von Stauffenberg, en väska med en tidsinställd bomb under bordet i Hitlers närhet. När Führern röjts ur vägen skulle Stauffenbergs medsammansvurna i Berlin utlösa Operation Valkyria, en plan för ett militärt maktövertagande som skulle verkställas om oroligheter bröt ut i huvudstaden. Men Hitler överlevde och kuppen slog slint. Den som vill veta mer om 20 juliattentatet kan gå och se Hollywoodfilmen Valkyria, med Tom Cruise i rollen som Stauffenberg, som för närvarande visas på Royal.
Det mest fantasieggande mordförsöket utfördes dock av möbelsnickaren Georg Elser. Även han oroades av Hitlers aggressiva planer och risken för ett nytt världskrig i slutet av 30-talet. Den 8 november 1938 besökte Elser Bürgerbräukeller i München när Hitler höll sitt årliga tal till minne av nazisternas ölkällarkupp 1923. Han noterade att Hitler, som vanligt, började sitt timslånga tal klockan 21. Lokalens talarstol stod bredvid en väldig stenpelare som också bar upp en läktare. Varje kväll, från augusti 1939, gick Elser till Bürgerbräukeller för att äta och gömde sig sedan i en garderob när ölhallen stängde. Under nätternas mörka timmar karvade han ut ett stort hål i stenpelaren och murade sedan in en bomb samt ytterligare 50 kilo sprängmedel. Tiduret ställdes på klockslaget 21.20 när Hitler skulle tala den 8 november.
Attentatet gick dock snett. Visserligen pulvriserades pelaren och läktaren rasade ner tillsammans med delar av taket. Talarstolen förvandlades till tändsticksved. Haken var att Hitler tidigarelagt sitt tal en timme på grund av det utbrutna världskriget och de aktuella planerna på att angripa Frankrike några dagar senare. Klockan 21.07 lämnade Führern Bürgerbräukeller. Av de 3 000 personer som suttit i lokalen fanns bara serveringspersonalen och några musiker kvar när bomben detonerade tretton minuter senare.

Visst är det lätt att fascineras av kontrafaktiska resonemang. Många har spekulerat i om det första världskriget skulle ha brutit ut i alla fall, även om Princip missat sitt mål. Vad hade hänt om generalerna genomfört sin kupp 1938 eller om Hitler dödats av bomben i Bürgerbräukeller? Det kan vi bara gissa. Men berättelserna om de otursförföljda tyrannmördarna Elser och Stauffenberg visar med all önskvärd tydlighet att Lord Beaconsfield hade fel och att individer kan påverka den historiska utvecklingen.

Uppdrag döda Hitler är ingen vetenskaplig guldgruva. Men det är en läsvärd bok som behandlar de dramatiska incidenter som bidrog till att blåsa upp den hybrisdrabbade Führerns ego. De felslagna konspirationerna tycktes bekräfta myten om Ledarens osårbarhet och att han utsetts av Försynen för att fullfölja ett historiskt uppdrag för Tyskland.

Läsvärt om misslyckade kupper

Carl Johan Gardell har läst boken Uppdrag: döda Hitler, som nyligen kommit i svensk översättning. Läsvärd men ingen vetenskaplig guldgruva, anser han.