Läsvänligt om engagerande ämne

När de brittiska öarna firade sin egen version av Världsbokdagen härom veckan var en av aktiviteterna att rösta fram en modern roman som bokcirklar och andra lässugna grupper kunde diskutera. En av de tio finalisterna var Jenny Downhams debutroman Before I Die, som nu kommit ut i svensk översättning med titeln Innan jag dör. Att den hamnade på listan är föga förvånande; det är en mycket läsvänlig bok som tar upp ett allvarligt och engagerande ämne.

Sextonåriga Tessa har haft leukemi sedan hon var tolv och hunnit med åtskilliga misslyckade behandlingar. När det står klart att hon bara har ett par månader kvar att leva bränner hon sina gamla dagböcker, kläder och andra länkar till det förflutna och gör en lista på vad hon absolut vill hinna med innan det är för sent. Hon börjar med att göra sig av med oskulden och fortsätter med att prova droger, försöka snatta i ett varuhus och skaffa sig andra mer eller mindre fåniga, men från en tonårings synvinkel kanske nödvändiga, livserfarenheter. I slutändan visar det sig dock att de saker hon gör sällan är betydelsefulla i sig själva, men genom dem lyckas hon få en djupare kontakt med sin familj och andra närstående.

Downham lyckas någorlunda väl (anser jag som vuxen i alla fall) att skriva från ett tonårsperspektiv, och i romanens slutkapitel gör hon ett ambitiöst försök att skildra den döende Tessas fragmentariska intryck av världen. Även personteckningen är fin, speciellt porträtten av Tessas föräldrar. Enligt baksidetexten är det en roman skriven "utan sentimentalitet", något som jag har svårt att hålla med om.

Visst, den är rakt berättad och stundom humoristisk, stundom kliniskt detaljerad, och varken Tessa, hennes familj eller hennes vänner uppför sig som änglar. Men det mest självklara är nog att läsa den som en sympatisk snyftare; hur ska man annars uppfatta en berättelse om en smart och älskansvärd flicka som inte tillåts växa upp men ändå lyckas avsätta spår i andra människors liv? Alternativet är att läsa den som en lätt obehaglig historia om hur Tessa manipulerar sin omgivning till att fatta beslut som kommer att påverka dem långt efter att hon är borta, och jag misstänker att det inte är meningen.

Läsvänligt om engagerande ämne

Jenny Downhams debutroman Innan jag dör gestaltar svåra ämnen ur ett tonårsperspektiv, skriver Anne Marcusson.