Arkitekten Kerstin Berglunds bok om soldattorp, förtjänstfullt utgiven av Upplandsmuseet, är en välgjord, lärorik och användbar handbok både för kulturhistoriskt intresserade, för forskare av facket och för alla dem som i dag använder torpen exempelvis som sommarställen.
Här får läsaren nämligen veta allt väsentligt om Karl XI:s indelningsverk (1683–1901), som gav Sverige en välfungerande armé, om vilka som blev soldater och om hur dessa levde och arbetade i krig och fred.
Indelningsverkets idé var att varje landskap skulle hålla 1200 soldater i 8 kompanier om vardera 150 man. Landskapet indelades i rotar där två hemman tillsammans höll en soldat. Soldaterna tilldelades lite, ofta mager, mark att odla och ett torp – vanligen en enkel- eller sidokammarstuga på torpargrund – att bo i. Ofta fick de dessutom betalt både i pengar och in natura (hemkallet). Soldaterna skulle, utöver en inledande utbildning, delta i exercisövningar för att vara beredda om det blev krig, men de skulle också bruka sin egen jordtorva och göra dagsverken åt rotebönderna eller delta i större arbeten som kanalbyggen och liknande. Eftersom soldaterna ofta var borta från hemmet låg mycket ansvar på deras hustrur. (jfr Raskens Ida i Mobergs roman.)
Berglunds bok ger även kunskap om soldatrekryteringen, om soldatkontraktens innehåll och om soldaternas inte alltid gnisselfria relationer med rotebönderna. Boken berör också de särskiljande efternamn som soldaterna tilldelades, namn som Rask, Hurtig, Glad eller Stridbar. Själv bär jag ett soldatnamn till efternamn efter min farfars farfars far soldaten Anders Lilja (1801–1841) vid Västgöta Dals regemente.
Vid sidan av kulturhistoria om soldaternas liv ger Berglund också råd och tips om hur man vårdar och bevarar de gamla torpen om man till exempel hyr dem som sommarbostad. Att det är en grannlaga uppgift kan jag omvittna, som deltog i renoveringen av ett soldattorp i Jumkil på 1980-talet.
Berglunds studie är dock inte bara lärorik och användbar den är också vacker och njutbar med sina utsökta färgfotografier av torp och torpmiljöer. Det finns faktiskt bara ett aber med denna utmärkta bok och det är det blanka papperet som gör den så svårläst i visst elljus.