Kvinnor om krigets vansinne

Aluminiumdrottningen består av långa intervjuer med sex kvinnor i den tjetjenska huvudstaden Groznyj. Alla sex har förlorat i stort sett allt under den långvariga konflikten mellan Ryssland och de tjetjenska separatisterna som tog sin början redan 1994. Kvinnorna har överlevt i skyddsrum och jordkulor sedan nästan hela den forna halvmiljonstaden Groznyj jämnats med marken av ryskt artilleri och bombflyg. Familjer har splittrats. Vänner och anförvanter har dödats, försvunnit spårlöst eller flytt från landet. Fyra av kvinnorna är etniska tjetjener och de övriga två är ryskor som levt sina liv i det mångkulturella Groznyj. Ungefär 35 procent av den autonoma sovjetrepubliken Tjetjenien-Ingusjiens befolkning var ryssar vid 90-talets början. Senare uppgifter saknas.

Kvinnornas berättelser har tecknats ner av den tjeckiska journalisten och biståndsarbetaren Petra Procházková. Hon kom som krigskorrespondent till Tjetjenien redan på hösten 1994 när det första kriget bröt ut. Fram till 2001, när hon utvisades från Ryssland, var Procházková tidvis också verksam på det biståndscentrum i Groznyj dit de sex kvinnorna sökte sig för att få hjälp. Den prisbelönta boken, som baseras på många och långa samtal, publicerades 2003 på tjeckiska och har nyligen kommit ut i svensk översättning.
Hösten 1991 valdes flygvapengeneralen Dzjochar Dudajev till Tjetjeniens president. Den nya nationalistiska regimen diskriminerade landets etniska ryssar, i synnerhet på den krympande arbetsmarknaden. Under åren 1991-94 utvandrade 400 000 personer, nästan en tredjedel av Tjetjeniens befolkning, från det krisdrabbade landet. Många av emigranterna var ryssar. När kriget bröt ut 1994 flydde många tjetjener från städerna till släktingar på landsbygden. Kvar i Groznyj blev de fattigaste och de som inte hann ut innan den ryska armén stängde gränserna vid krigsutbrottet. De som förlorat alla resurser hade ofta inget annat val än att ta skydd i ruinerna.

Ryskan Zoja Viziginova tog, när hennes hus bombades till grus och aska 1994, sin tillflykt till en underjordisk bunker från andra världskriget. När Procházková träffade henne sex år senare sov hon ännu på en trasig madrass i bunkern med några smutsiga trasor som skydd. Liza Ibragimova, för att ta ett annat exempel, var hustru till dudajevregimens kommunikationsminister och hade följaktligen tillhört det tjetjenska samhällets grädda. När kriget bröt ut förlorade hon allt. Elza Dugajeva, som är utbildad konditor och stuckatör, begåvades med epitetet 'Aluminiumdrottningen' sedan hon börjat samla aluminiumskrot i ruinerna för att överleva. Skrotinkomsterna räckte till en brödlimpa om dagen.
De tjetjenska männen har förlorat sin traditionella roll som familjeförsörjare under kriget, skriver Procházková. Vissa hänsynslösa män har naturligtvis, helt i enlighet med muslimska sedvänjor, tagit sig en andra hustru och gett sig av. Men även de trofasta män som stannar kvar har drabbats av oöverstigliga problem. Det finns inga jobb. Många vågar inte ens gå ut. Så fort en man visar sig på gatorna är risken överhängande att han kidnappas av ryska soldater eller andra banditer. Om inte familjen kan hosta upp en lösensumma på 2-3000 dollar - ett gigantiskt belopp i Tjetjenien - lär de knappast få se honom levande mer. Kriget har gjort kvinnorna till familjeförsörjare.
Aluminiumdrottningen handlar til syvende og sidst om alla krigs vansinne. Procházkovás bok är ett värdefullt tidsdokument.

Kvinnor om krigets vansinne

Sex kvinnor i den tjetjenska staden Groznyj beskriver krigets verklighet i ny bok, skriver Carl Johan Gardell.