En av föreläsningssalarna i det nya pedagogcentrum Blåsenhus intill Botaniska trädgården i Uppsala bär namnet Betty Pettersson. Vill man veta mera om denna otvivelaktigt banbrytande men för allmänheten ganska okända person kan man läsa Gotlands fornvänners senaste årsbok Kvinnfolki – en helt annan historia. Är man dessutom på Gotland måste man se den stora utställningen om kvinnors liv som pågår i Gotlands fornsal och bland annat Kattlunds museigård.
Betty Pettersson var den första kvinnan som tog studenten i Sverige. Året var 1871 och året därpå skrev hon in sig i Gotlands nation i Uppsala – till många manliga medstudenters och nationskamraters stora förargelse.
Denna föregångskvinna hade många hinder att forcera innan hon fick göra det som hon ville – undervisa. Så hade det dock inte alltid varit för de gotländska kvinnorna. Tvärtom hade de i många fall en förhållandevis jämställd position i det gotländska samhället. Den gamla Gutalagen stiftade större rättigheter än kvinnorna i grannländerna hade och när Gotland erövrades av Danmark fick gotländskorna en sämre rättslig ställning än de tidigare haft.
Boken Kvinnfolki bjuder på många porträtt av fascinerade starka och betydelsefulla gotländska kvinnoöden; företagare, kyrkoherde, ledare för stora handelshus eller ordförande i LRF. Kompositören och domkyrkoorganisten i Göteborg Elfrida Andrée lyfts förtjänstfullt fram i ljuset, konstnären Tyra Lundgren och skådespelerskan Hjördis Pettersson likaså. Att Sonja Åkesson, stinsdottern från Buttle, som blev poet och tecknade kvinnan i folkhemmet med svart krita, inte finns med kan jag bara förklara med att hon kanske inte ansågs som ”banbrytande kvinna” på sitt område.
Porträtten är förhållandevis summariska och ger inte någon djupare kännedom om de olika levnadsödena. Det gör däremot några uppsatser i årsboken som påminner om att kvinnor inte alltid befunnit sig i underkuvad ställning. Under järnåldern och framför allt vikingatiden förefaller kvinnorna åtminstone i de högre samhällsskikten ha varit relativt jämställda med sina män. När sedan medeltiden bröt in och även Norden i någon mån europeiserades med den katolska kyrkan som den starka kraften blev kvinnan placerad i andra ledet bakom mannen.
Kvinnorollens utveckling i vårt land beskrivs på ett tänkvärt vis i såväl årsboken Kvinnfolki som på utställningen i Gotlands fornsal.