Kvinnan bakom allt

Ett citat ur en roman från mitten av 1800-talet har fått utgöra temat för konstnären Katrine Helmerssons återkomst i utställningssammanhang efter flera års frånvaro. Det var Alexander Dumas d ä som myntade uttrycket Cherchez la Femme, som i trivialiserad form blivit schablonen "kvinnan bakom allt".
Nu var det knappast den senare varianten av uttrycket som präglade Katrine Helmerssons feministiskt mycket aggressiva och på sitt sätt stilbildande genombrott vid mitten av 90-talet. Hennes skulpturer av kvinnobröst och fallosar (några med bitmärken!) fick visserligen snabbt närmast ikonstatus. Men under den lite övertydliga ytan kunde man ana ett större allvar är det just då politiskt korrekta.

När Helmersson senast ställde ut separat var det på Uppsala konstmuseum 2005 där hennes magiskt innehållsmättade svarta blommor i olika skepnader vecklade ut sina blad. Den utställningen kändes i sin lite svårfångade gåtfullhet som något av en mellanakt. Nu har vi fått något av ett facit när Katrine Helmersson redovisar sina senaste arbeten i en utställning som fått just temat Cherchez la femme; det är också titeln på en av skulpturerna, där det organiska formspråk som präglar hela utställningen slår ut i på en gång återhållen, stiliserad och medvetet sensuell gestaltning. Erfarenheter av resor i bland annat Afrika och mötet där med kulturer av helt annat slag än den västerländska har tveklöst berikat och fördjupat Helmerssons konst. Verket Ariadne, som visats tidigare i samlingsutställningar, är det kanske mest explicita exemplet på dessa nyvunna erfarenheter.
Visst var 90-talets mycket genusmedvetna verk både träffande och roliga. Men i dag är det en konstnär med helt annan tyngd och medvetenhet som framträder.

Blomformerna med sina underliggande associationer till kvinnosköten, fruktsamhet och liv har den här gången gestaltats i svart keramisk lera. Det mjukt rundade formspråket kontrasterar effektfullt mot materialets svärta. Denna dialog mellan form och innehåll är ett stildrag som känns mycket välfunnet.

Ett av utställningens främsta verk har titeln Godot och anspelar givetvis på Becketts drama om mänsklighetens stora existentiella frågor. En annan skulptur har titeln Fadern och är formad som ett liggande svärd (men också det med delvis organisk form). I Helmerssons nya värld har den lite enkla, plakatmässiga feminismen från förr ersatts av en självständighet som igenkänner och gestaltar ett allmänmänskligt existentiellt drama. Utan tvekan är det till fördel för hela Katrine Helmerssons konstnärskap.

Kvinnan bakom allt

Katrine Helmersson har fått ökad tyngd sedan Uppsalautställningen 2005. Hennes konstnärskap har gått från en lite plakatmässig feminism till självständighet, skriver Cristina Karlstam.