Det är inte många som har ett så distanserat förhållande till både sig själv, sitt arbete och sin yrkeskår som Christer Hermansson, kulturchef i Strängnäs kommun. Han har bland annat skrivit romanerna Ich bin ein Bibliothekar (2001/2010) och Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor (2008). Det är lätt att få uppfattningen att Christer Hermansson tagit till sin livsuppgift att debattera biblioteks- och kulturfrågor samt genom ironiska, lätt surrealistiska skrifter raljera med kultursektorn. Den nyutkomna boken Kulturchefen är inget undantag.
Intrigen är enkel. Bibliotekarien Oliver C Johansson lämnar Södertälje för att anta utmaningen att leda kulturverksamheterna i Strangeness kommun. Det visar sig att Oliver C är en fullkomligt hänsynslös, osympatisk och despotisk chef som inte skyr några medel för att nå framgång och få sin egen vilja igenom. Han förvanskar sanningen och tvingar personalen att verka i strid mot all erkänd etik och moral. Oliver C använder härskarmetoder och är oförskämd mot både medarbetare, chefer, politiker och medborgare. Boken är full av vidriga beskrivningar av hur en människa inte ska bete sig.
Författaren Christer Hermansson väjer inte för att på ett egensinnigt sätt ifrågasätta yrkesidentiteter och samhällets normer. Hur uppfattas egentligen en kommunchef, en banktjänsteman, en bibliotekarie eller en museiintendent? Vad är en politikers roll? Hur förhåller vi oss till de senaste ledarskapstrenderna och hur förändrar chefskapet en människa? Kulturchefen är en lättläst, stundom vansinnigt rolig roman som dessutom är läckert formgiven. Bakom den glättiga ytan och den dråpliga humorn finns mycket av obehaglig sanning. Det kanske är därför som jag redan efter en kort tids läsning upplever ett lätt illamående. Hos mig uppstår en aversion mot flera av romanfigurerna samtidigt som jag känner igen dem. Christer Hermanssons roman Kulturchefen stämmer till eftertanke. Personlighetsdragen finns, om än inte så tillspetsade, i vår vardag och inte bara i romanens värld.
Oliver C lever utan tvivel i en värld som inte har mycket att göra med Sverige år 2010, trots att vissa situationer och karaktärer känns igen. Att vara kulturchef i en svensk kommun kräver helt andra kompetenser än de som Oliver C besitter. Passionen för opera, kärleken till boken och beundran av Tomas Ledin räcker inte långt. Kultursektorn är så mycket mer än musik och biblioteksverksamhet. Arbetet med musei- och kulturarvsfrågor, samverkan med folkbildningen, kulturskapare och den ideella sektorn är minst lika viktiga delar i uppdraget. En kulturchefs agenda är också full av krav på att utföra administrativa uppgifter samt att delta i oändligt många möten varje vecka. Sist men inte minst får man inte glömma bort att de är på uppdrag av de folkvalda som en kulturchef verkar – inte genom att ge sig själv uppdrag.