Kritisk bild av Persson i ny bok

Som framgår av titeln, Makten framför allt, är det inte precis någon vänbok det är fråga om. Trots att flertalet författare har någon sorts anknytning till socialdemokratin är de allra flesta kritiska i varierande grad. Alla är överens om att Göran Persson har en unik maktposition och att han har en ovanlig retorisk förmåga. Kritiken spänner över många fält, men åtskilliga delar den uppfattning som speglas i bokens titel, alltså att Göran Persson sätter makten före allt annat och atthan inte har någon klar uppfattning om vad han ska göra med den.Så här skriver till exempel statsvetaren Agneta Blom: "Han har inga utmanare! Han har alla egenskaper som krävs för att vara ledare. Han vågar ta makt, han har en förmåga att attrahera människor runt omkring sig och att leverera. En sak fattas: Vad ska han använda allt det här till?"Kritiska är förstås de två författare som har en tydligt borgerlig bakgrund, Sören Gyll och Niklas Ekdal. Den förre Volvochefen är besviken över det obefintliga resultatet av tillväxtsamtalen och förund­rar sig över att statsministern inte vill samarbeta med näringslivet. Dagens Nyheters politiska chefredaktör gör en gruvlig genomgång av så gott som allting som är fel i samhället och avslutar sitt kapitel så här:"Resultatet är i vilket fall som helst 21—0 till Göran Persson. Game, set och match. På walkover." Niklas Ekdals tes är att statsministern helt saknar motvikter och utövar demokratiskt envälde. Kanske en överraskande slutsats av en person som är politisk chef på Sveriges största morgontidning och därför borde ha vissa möjligheter till motverkande opinionsbildning.Men också bland personer med närmare anknytning till Göran Persson blir bilden negativ. Christer Isaksson, med egen erfarenhet från kanslihuset, radar upp stati­stik i stark kontrast till den ljusa bild av tillståndet i landet som statsministern brukar visa upp. Dilsa Demirbag-Sten, ledamot av regeringens kommitté Europaåret mot rasism och antisemitism, ger en mörk bild av statsministerns agerande i integrationsfrågor och underkänner helt Mona Sahlins insatser, som hon hänför till statsministern.Karl-Axel Edin, mest känd som kanslihusets tidigare miljöexpert, underkänner regeringens skattepolitik. Aftonbladets Lena Mellin går torrt och sakligt igenom vilka mål Göran Persson sade sig prioritera vid sitt tillträde och konstaterar att inte mycket uppfyllts nu nio år senare. Och så går det på.Den som är intresserad av skvaller kan också få sitt. Lena Smeds­aas, reporter och politisk kommentator på TV4, berättar om Göran Perssons relationer med journalister och avslöjar hans favoriter, en lista som gör att man möjligen kan undra omGöran Persson var riktigt sanningsenlig när han offentliggjorde den. S-debattören Stigbjörn Ljunggren avslöjar antydningsvis att det planerades en kupp mot Göran Persson i början av hans statsministertid. Kuppen avvärjdes dock. Tyvärr får vi inte veta mer om detta, som åtminstone för mig är en nyhet. Många namn förekommer och ofta citeras Göran Perssons negativa omdömen eller avståndstaganden från dem, inklusive flera ministrar.Detta är en mycket märklig bok. Skulle man kunna tänka sig en motsvarande bok om någon annan framstående politiker i vårt land? Knappast. Möjligen då Karl Staaff, som i början av 1900-talet var en mycket hatad politiker och statsminister. Men en antologi med nästan enbart kritiska artiklar om Olof Palme av personer med socialdemokratisk anknytning? Nej.Är orsaken kanske just, så som Niklas Ekdal menar, att Göran Persson saknar jämbördiga motståndare och därför har kunnat skaffa sig så gott som oinskränkt makt? En person med en så stark ställning och så stor makt får också ta på sig ansvaret för sådant som han i formell mening inte har med att göra. Så gör journalisten Anna Bäsén en fullkomligt isande beskrivning av läget i åldringsvården och anklagar direkt Göran Persson, trots att åldringsvården ju är en kommunal uppgift.Makten framför allt är en läsvärd bok. Den är lättläst och passar alla sorters politiskt intresserade läsare. Den ger också upphov till många funderingar, även om det till slut efter 199 sidor kanske näs­tan blir lite för negativt.