Kristen livsstil förr och nu

Finns det en kristen livsstil? För femtio eller sextio år sedan var det ingen tvekan om den saken. I alla fall inte inom frikyrkorna och allra minst inom pingströrelsen. "Syndakatalogen", de oskrivna moraliska normerna, var ofta beryktad bland utomstående och samtidigt både omhuldad och diskuterad bland medlemmarna. Hur lever man rätt? Vad kan en kristen, "frälst", människa göra och inte göra?

Hur ser det ut i dag? Det är frågan i Daniel Janssons bok Är det synd att tro på tomten? Pingstvännerna och livsstil förr och nu. Författaren är journalist, själv pingstvän och född på 70-talet. Som ung bläddrade han ibland i pappas sparade nummer av tidskriften Den Kristne från 1940- och 1950-talen. Först skrattade han mest åt det, har han berättat, men sen kom eftertanken. I Den Kristne (med Lewi Pethrus som ansvarig utgivare) kunde man ställa frågor och få "raka" svar utifrån rådande bibeltolkning. Det var tänkt som ett stöd, men konsekvenserna kunde bli förskräckande. Trångsynta värderingar gjorde att många uteslöts ur rörelsen eller helt enkelt lämnade den. Det längtar ingen tillbaka till, inte heller moderna pingstvänner. Vad Daniel Jansson däremot efterlyser är ett fördjupat samtal om svåra livsstilsfrågor. Nu är man rädd att framstå som moralist och privatreligiositeten breder ut sig, menar han. Risken finns att det blir slätvälling av alltihop.

Jansson presenterar en rad frågor och svar (ofta med bibelhänvisningar) ur den gamla tidskriften och låter nutida medlemmar i rörelsen ge sina kommentarer. Till det anekdotiska hör historien om tv:n i garderoben, så sent som från tidigt 60-tal. En äldstebroder visar under stort hemlighetsmakeri den tillreste unge evangelisten sin väl undangömda tv med orden: "Säg inget till pastorn!" Tv kunde vara syndigt, eller i varje fall diskutabelt, liksom bio, dans, frisyrer, smink och klädval. Synen på kultur var trång.

Frågor som ställs i dag kan röra spel om pengar, om att ha ofrälsta kompisar, om att sällan gå i kyrkan, om krogbesök och mycket annat. De svar som gavs i Den Kristne var oftast kategoriska och utgick från frågan "Vad står det skrivet?". En hedervärd ambition i och för sig, som dock inte alltid var tillämplig i vardagslivet. Kommentarerna från nutida pingstvänner fälls ofta med en god nypa humor och med hänsyn till sammanhanget.

Det gamla skämtet om hur man hittar till Filadelfiakyrkan ("Det är inte så svårt, det är bara att följa efter tanterna som har knut i nacken!") är inte mycket att raljera med i dag.
Många diskussionsämnen är överspelade, andra lever kvar. Att undra om församlingsmedlemmar bör hälsa varandra med "Hej!" eller "Frid!" kan onekligen kännas lite kuriöst. Och den stående frågan" Är det synd att tro på tomten?", som varje intervjuperson får besvara, är inte bara ett skämt, den hänger faktiskt kvar. Befriande känns därför att läsa ett av svaren: "Jag kan säga nej på direkten. Barn behöver fantasivärlden, och om det finns vuxna som tror på tomten så behöver de medicin - inte förlåtelse."

I slutet av sin bok har Daniel Jansson listat några förslag till samtalsfrågor, som han menar har relevans här och nu. Dit hör till exempel frågan om hur värderingarna bland kristna har förändrats, hur unga kristna ser på Bibeln jämfört med äldre samt inte minst: "Hur mycket får man reda på genom Bibeln?" Den sistnämnda rymmer naturligtvis mycket brännbart
stoff kring texttolkning och så kallad bokstavstro. Författaren består oss också med en ordlista
för den fåkunnige: vad innebär termer som andedop, diakon, evangelist och mycket annat i detta sammanhang? Kort, koncist och användbart.

I ett avslutande kapitel medverkar religionshistorikern Christer Hedin som läst alla intervjuerna med pingstvänner av i dag. Han menar att de ofta ger väldigt vettiga svar och samtidigt visar förståelse för den gamla tiden. Den gamla "signaletiken", som mest handlade om yttre beteenden och ställningstaganden mot bio, dans etcetera, har tonats ner, till förmån för "centraletiken" som rör den inre moralen. Hedin menar också att fenomen som andedop och tungomålstalande i dag mer förknippas med Livets Ord än med pingströrelsen. Tyvärr, säger han också, finns i dagens pingströrelse även pastorer som predikar mot något, till exempel abort, homosexualitet och islam.

Helt klart finns mycket kvar att diskutera och fundera över för den som över huvud taget intresserar sig för vad kristendom kan sägas vara. Det är uppenbarligen också dit Daniel Jansson vill nå - inte bara till kretsen av redan invigda. Jag hoppas han når sitt mål, försöket är i varje fall hedervärt. Tomtefrågan låter lustig - men döljer nog något mer väsentligt: tror vi på prylar, pengar, konsumtion och ytlig framtoning eller finns det plats för medmänsklighet och solidaritet i det vi kallar "livsstil"?

På försättsbladet möter oss ett ordspråk av kinesiskt ursprung: "It is never wrong to ask a question, it is always wrong to be ignorant".

Kristen livsstil förr och nu

I sin nyligen utkomna bok om pingstvännernas livsstil åstadkommer författaren och UNT-journalisten Daniel Jansson en fördjupad diskussion kring svåra livsstilsfrågor, som även angår människor utanför den kristna världen, skriver Bitte Jansson.