Kris i intimsfären

Jörgen Linds senaste diktsamling är en berättelse om relationer, smärta och språk, skriver Magnus Dahlerus.

Foto:

Litteratur2008-12-23 11:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Några sidor in i Jörgen Linds sjätte diktsamling Hägn står det: "Första person singularis är lögn." Det är ett starkt uttryck för en poet som sedan debutdiktsamlingen Ararat (1997) ofta skrivit om nära relationer. Antagligen menar han att man inte kan dra slutsatser om en författares person utifrån dennes dikter.
Lite senare förtydligar han det så här: "Biografi och lögn, ett och samma. Nej. Det är inte sant. Det är modifikation, lägesförändring, ett avsökande."
Lind påpekar därmed att varje författare lägger till och drar ifrån som hon eller han själv vill. Med detta understryker poeten sin integritet.

Mycket av det den nya boken handlar om finns i de inledande orden. Där finns några nära relationer och en orolig undran om hur ett sjukdomstillstånd kommer att påverka dem.
Men det som orsakar flest tankar är inte jagets fars sjukdom utan ett närapå döende barn. I centrum står också ett förhållande. Världen börjar med relationen i Linds dikt - författaren citerar Botho Strauss: "'?paret kommer före staten, samhället och varje annan ordning. Från det härstammar allt det elementära i samhället, inte minst söndringen.'"
Här finns känsliga och insiktsfulla resonemang, inte alltid helt klara, om den kris dikternas par genomgår.
@3a Text ui:I Linds text finns ett eko av diktare som Ekelöf, Tranströmer och Sonnevi. Jaget, liksom Sonnevis jag i dikten Om kriget i Vietnam hämtar kunskap om världen genom bildskärmen. Det är hur jaget tar emot och tänker kring dessa nyheter som blir det viktiga. Men hos Lind blir några av världens konflikthärdar bilder för de skeenden som jaget är indraget i.

Titelns ord Hägn, som kan betyda beskyddande omvårdnad, handlar om den vård som barnet får. Eller kanske är det en ironi, sjukvårdsapparaten är abstrakt och språket bär en ton av hopplöshet, vården blir till stora delar en förvaring.
När trycket blir för stort för jaget bryter Lind av med en text om gitarristen Jerry Garcia i den legendariska musikgruppen Grateful Dead. Men också i Garcias liv och konst finns de strukturer Lind för stunden vill fly från.
@3a Text ui:Jörgen Linds dikt skiljer sig från många av hans generationskamraters. Han använder sig av ordet jag ovanligt mycket - vem det nu än är - och rör sig dessutom mycket i en intimsfär. Det kan man göra på många olika sätt. Linds dikt har blivit något att räkna med, i synnerhet de tre senaste samlingarna.

Jörgen Lind, Hägn, (Kabusa böcker)