Malin, Sandra och Lovisa: tre storstadskvinnor i trettioårsåldern. Tre till synes välordnade och förutsägbara medelklassliv. Tre i grunden starka människor som någonstans på vägen har tappat bort sitt eget jag och förlorat en rejäl del av självförtroendet. Var för sig men nästan samtidigt ställs de alla inför svåra beslut som blir början till ett nytt liv.
AnnaMaria Janssons debutroman Välkommen ut på andra sidan är en vardagsberättelse för en bred publik. Hon flätar samman de tre historierna genom att dela in var och en i korta sekvenser som varvas med varandra. Malins historia är i mitt tycke romanens bästa. Romanpersonen arbetar som servitris på en av Göteborgs bättre krogar. En kväll händer det som hon trodde bara drabbade andra; hon våldtas av en arbetskamrat som hon har bjudit hem efter en krogrunda. Trovärdigt och verklighetsnära skildrar Jansson den inre kamp som våldtäktsoffer ofta sägs gå igenom: var det något att anmäla? Hade jag själv någon skuld i det som hände?
Sandra lever i ett syrefattigt förhållande med den annars omtänksamme Fredrik. Instinktivt känner hon att hon vill bryta upp, men inte förrän hon får erkänsla och befordran i sitt arbete på en reklambyrå vågar hon förändra sina vanor, sin självbild, och till sist sitt privatliv.
Nyhetsreportern Lovisa är helt uppslukad av livet tillsammans med den alltigenom perfekta Viktor. De tu är numera ett: LovisaochViktor, ViktorochLovisa. Ända till den dagen då det visar sig att Viktor har ett förhållande vid sidan om...
I och med Lovisas historia får romanen en lätt slagsida åt det patetiska och banala. Detta i synnerhet som hjältinnans egen medicin mot den omåttliga kärlekssorgen är ändlösa spritfester och tillfälliga ragg.
Välkommen ut på andra sidan har redan räknats till vårens nyskrivna svenska chick lit (se UNT 11/1-13). Och visst har den genrens alla kännetecken: här finns ambitiösa storstadskvinnor i övre tjugoårsåldern som brottas med mindervärdeskomplex, krokiga yrkeskarriärer och trassliga relationer. Intensiv spritkonsumtion, bantning, kläder och smink är viktiga vardagsdetaljer. Som hos Jansson är också bilden av storstadslivet förenklad: huvudpersonernas yrkesarbete skildras rätt vagt och enbart som en kuliss till deras privatliv, medan kroglivet och den ymniga spritkonsumtionen får oproportionerligt mycket utrymme.
Att jag gärna räknar Janssons roman till genren är dock inte lika med en enkel etikettering. Just chick lit anses ofta ha något lättsamt oseriöst över sig, ofta med hänvisning till de tafatta hjältinnorna hos Helen Fielding eller Martina Haag. Kvinnor har helt enkelt ännu inte fått rätten att ironisera över sina tillkortakommanden utan att det vänds mot dem själva. Välkommen ut på andra sidan är förvisso en populärroman utan större stilistiska ambitioner, men ingen lätt underhållning. Det är en historia mittemellan Sex in The City och Lipstick Jungle som trots en stor dos klichéer säkert kommer att tala till många.