Konsten att vara medmänniska

En ny bok:Cecilia Wikström: När livet går sönder — en bok om kriser och hur vi möter dem (Uppsala Publishing House, cirkapris 198 kr)Det är inte tid dagens männi-skor saknar. Snarare är det bristen på empati som blivit ett stort samhällsproblem. Så resonerar dramatikern Staffan Göthe i sin pjäs Temperance, som visades på Dramaten för några år sedan.En annan teaterman som också han sätter medmänskligheten främst är Staffan Westerberg. Hans pjäser bygger på en människosyn mättad av en stor portion värme och ömsinthet.Längs detta färdstråk befinner sig även Uppsaliensaren, prästen och riksdagsledamoten Cecilia Wikström. I dagarna har hon givit ut sin första bok. Den heter När livet går sönder och handlar om de kriser många av oss råkar ut för under livets gång. Och om olika sätt att möta dem.Förr i världen var själavård ett vedertaget begrepp. Det förknippades ofta med prästernas tystnadsplikt och olika religiösa osäkerhetstillstånd, när tron vacklade eller när frågorna om synd och skuld gjorde livet extra tungt att bära för församlingsmedlemmarna. I dag är människors behov av rådgivning och hjälp inte några exklusiva andliga problem. Och kyrkan har heller inte något monopol på att ta hand om vilsna själar.Vikten av att vara tydligAllt detta har i hög grad satt sin prägel på Cecilia Wikströms bok, som snarast hör hemma inom kategorin handböcker för det dagliga livet. Visserligen sticker författaren inte under stol med sin kristna hemhörighet. Men det är sällan som en grundåskådning av det slaget fått avgöra innehållets utformning.Uppsalaläkaren Tom Lundin svarar för bokens förord och betonar vikten av att vara tydlig och konkret i frågor som har med kris och sorg att göra. Cecilia Wikströms sätt att närma sig ämnet får sägas följa denna linje i högsta grad. Hennes bok har med många exempel ur egen fatabur tillkommit både för att kunna användas för enskilt studium och som kursbok i t ex olika företagssammanhang. Det innebär att den inte nödvändigtvis behöver läsas i ett enda svep. Bara den finns tillgänglig i hyllan, kan den säkert vara till nytta i tillämpliga delar när behov uppstår.För är det något författaren har fallenhet för, är det att skild­ra svåra och komplicerade förlopp på några få sidor. Trots sitt begränsade omfång hinner boken inledningsvis beröra huvuddragen i hela det vida fält som har med kriser, dess olika faser och med sorg, smärta och de olika utvägarna och stigarna tillbaka att göra.Det gäller privatlivet lika väl som sådant som utspelas på arbetsplatsen. Cecilia Wikström är varsam med orden när hon skriver om kriser, som ofta innebär en svår prövning eller en total omställning för de utsatta. Hon undviker heller inte de svåraste eller allra tyngsta frågorna, där döden har huvudrollen. Eller de allra mest plågsamma erfarenheterna, när barn är inblandade. Den ärlighet som rekommenderas är någonting författaren själv tilllämpar. Därigenom tränger den här boken utan att använda överord väldigt långt in i det den vill lära ut, konsten att vara människa.Men samma modiga förhållningssätt kommer även till uttryck när andra händelser berörs, som kan leda till kristillstånd av skilda slag. De kan vara allt från omställningen när barnen flyttar hemifrån, skilsmässofrågor, förändringar på arbetet eller tillvänjningen till en ny tillvaro i samband med pensioneringen. I alla dessa förändringskriser finns det möjligheter, är en av grundtankarna. Och boken hjälper till att spalta upp, skapa ordning och systematik så långt det går och ge namn åtde olika känslor som infinner sig.Det hör också till styrkan i Wikströms framställning att den inte stannar i ett individuellt perspektiv. Lika ofta riktar den här boken blicken bort från det enskilda jaget när någon annan är drabbad. Det är inte alltid självklart hur omgivningen i sådana fall bör bete sig. Och visst behövs det en vägledning även till sådana situationer. Boken ger en rad förslag hur man kan göra. Det allra viktigaste är att vara närvarande och finnas till som medmänniska.Att umgås med mediernaEn del av den här boken berör sådant som har med traumatiska kriser på arbetsplatsen att göra. Här listas en rad olika dramatiska händelser, alltifrån bränder och t ex vårdnadstvister där den ena parten blivit berövad kontakten med sina barn till självmord. Cecilia Wikström skriver även om företagens krisorganisation och om ledarrollen härvidlag. Göran Perssons sätt att hantera denna roll i samband med mordet på Anna Lindh beskrivs i uppskattande ordalag och där är detlätt att hålla med.Ett kapitel handlar om sättet att umgås med medierna och den svåra balansgången mellan den privata sfären och allmänintresset. I ytterligare ett avsnitt avhandlas samhällets resurser och dess olika instanser, något som väl fårsägas vara av referenskaraktär. Som en värdefull uppslagsdel bör likaså den praktiska gången i samband med ett dödsfall kunna fungera. Här beskrivs de olika stationerna från ceremonier i samband med avskedstagandet till minnesstunder efteråt.Mycket av detta senare återges med både respekt och medkänsla som gör texten mycket användbar. Även här, som överallt annars, skriver Cecilia Wikström inkännande, ömsint och med stor värme om frågor som vanligtvis är förknippade med inte så lite ångest. Övningsuppgifterna på slutet har en hel del verklighetsanknytning och fungerar säkert utmärkt i kurssammanhang. Den som är skönlitterärt lagd kan med fördel använda dem som utgångspunkt för en enaktare eller en novell.Några korta texter av bl a Dagerman, Auden, Rilke och Lagerkvist avslutar boken. Det man saknar här är lyrikern Ulla Olins diktsamling Eftervärme. Den beskriver upplevelserna efter en nära väns, i det här fallet en makes, död. Där finns formuleringar att känna igen sig i och även en del tröst att hämta.