För tio år sedan utkom författaren Stefan Einhorn med sin mycket uppmärksammade bok ”Konsten att vara snäll”. Det blev en formidabel succé. I alla fall försäljningsmässigt. Boken sålde i över 350 000 exemplar, vilket är enorma volymer för en bok, och översattes till en mängd olika språk.
Att vara snäll tycktes inte bara appellera till något inom oss svenskar utan till en hel värld. Inte konstigt då att Stefan Einhorn försöker sig på en uppföljare.
Men att upprepa en succé, är som de flesta vet, sällan någon god idé. Även om syftet är gott.
I ”De nya dödssynderna” har Einhorn ”vänt på steken” och tittat närmare på det vi svenskar anser vara våra absolut sämsta egenskaper, vilka Einhorn valt att kalla de nya dödsynderna, för att genom sin genomlysning lära oss hantera de mörkare sidorna.
Dessvärre tar det lite väl lång tid innan jag får ”spotta i nävarna” och ta itu med de där olaterna! För först ska det grundas och byggas upp en förförståelse, vilket i och för sig är på sin plats. Men kanske inte på över sextio sidor, nästan en tredjedel av boken.
Till slut kommer de. Och det är inte de gamla ”hederliga” dödssynderna som katolska kyrkan instiftat för si så där 1500 år sedan, som högmod, vällust, frosseri, girighet, lättja, vrede och avund. Nej, idag finns det annat som vi anser vara mycket värre.
Den enda som tycks ha ”klarat sig” kvar och som fortfarande anses som en dödsynd är girighet. Inte konstigt med tanke på hur dagens samhälle ser ut . Och samtidigt rätt otippat. Inte minst med hänseende till att vi faktiskt sanktionerat en politik som gjort de allra rikaste ännu rikare medan de som har det svårt fått det allt sämre.
En annan modern dödssynd som Einhorn listar är, hör och häpna: främlingsfientlighet. Men om vi nu anser att främlingsfientlighet är så fruktansvärt så har jag svårt att förstå att SD blev Sveriges tredje största parti! Det om något kan få mig att diskvalificera boken och dess anspråk på vetenskaplighet. Också det faktum att Stefan Einhorn genomgående valt att lyfta fram socialdemokratiska ”klavertramp” visar också på hans sätt att sila mygg och svälja kameler.
Men kanske kan man ändå se boken som en sorts barometer på det samhälle vi har. Och det vi faktiskt vill bli av med. För det finns något sunt i att rata egenskaper som trångsynthet, översitteri, hänsynslöshet, hat och framför allt falskhet som toppar listan som den absolut värsta dödssynden. På så sätt kanske det ändå finns hopp om framtiden. Det är i alla fall vad jag vill hoppas.