Könskriget SVT:s lågvattenmärke

En hatstorm från Flashback påverkade Uppsala universitet efter dokumentären Könskriget. Rasmus Landström läser Bang och minns.

Litteratur2013-01-09 11:14
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Är det någon som kommer ihåg Evin Rubars dokumentär Könskriget? Den som visades 2005 i SVT, som karaktärsmördade den feministiska våldsforskningen och vådasköt Sveriges kvinnojourer i samma veva. Själv hade jag nästan förträngt den fram tills julledigheten, då jag såg om den, smått glöggstinn. Det var knappast någon rolig upplevelse. Låt mig påminna er som inte kommer ihåg.

Könskriget var en dokumentär som utgav sig för att granska kvinnojourernas världsbild. En småtokig sekt kallad ”Bellas vänner” grävdes fram, en inte alltför välformulerad ordförande för ROKS och en kontroversiell sociologiprofessor - närmare bestämt Eva Lundgren. Här hade Rubar en häxblandning som hon skakade rejält. I två timslånga dokumentärer lät hon jämförelserna mellan statsfeminister och inkvisitorer hagla. I ett virrvarr av framsuggererade liknelser mellan häxjakt och strukturalistisk kritik av könen, av citat tagna ur sitt sammanhang (”Män är djur”) och obehagliga bilder av satanistiska ritualer skapade Könskriget en känsla av ett pågående krig mot männen, av en statsfeminism som ”gått för långt” och en kvinnovåldsforskning baserad på mumbojumbo.

Så här i efterhand framstår Rubars dokumentär som ett lågvattenmärke i SVT:s historia. Inte bara det att den använde sig av en anekdotisk bevisföring och framsuggererade jämförelser. Den använde sig dessutom av en allmän (och ofta befogad) irritation mot begreppet ”könsmaktsordningen” och det strukturalistiskt inspirerade sättet att tänka kring kön till att fullkomligt demolera förtroendet för feminismen i allmänhet och kvinnojourerna i synnerhet. Könskriget är därför, från ruta ett till långt ut i sina eftersmärtor, en tragisk historia. För få program har gjort så mycket skada.

Om det vittnar inte minst det senaste numret av Bang (Nr 3-4 2012). Där skriver Jenny Westerstrand en sorglig rapport om hur dramats gisslan, Eva Lundgren, fullkomligt avpolletterades som forskare efter dokumentären. Hur hela hennes forskargärning utsattes för en extern granskning, hur hon avskedades och hela hennes avdelning lades ner. Allt utfört av en skara djupt okunniga människor. För internationellt betraktas Eva Lundgren fortfarande som en av västvärlden främsta forskare kring våld och kön. Men det struntade Uppsala universitets dåvarande rektor Bo Sundqvist i. Han lät en hatstorm från Flashback skälva rätt igenom sitt lärosäte anno 1477. Nu i efterhand kan man tycka att han borde skämmas.

Tidskrift

Bang
Nr 3-4 2012