Två år har gått sedan bilden av Herta Müller kablades ut i medierna världen över med anledning av att Nobelpriset tilldelats henne, författaren som vuxit upp i rumänska Banat bland ättlingar till tyska utvandrare. Hon fick utmärkelsen för att ?med poesins förtätning och prosans saklighet? ha tecknat ?hemlöshetens landskap?, som motiveringen löd. Ändå är det först nu som hennes debutverk Flackland, en samling texter som kretsar kring en tyskspråkig bygemenskap i Rumänien, föreligger på svenska i sin helhet, tonsäkert översatt av Susanne Widén. Widén översatte visserligen boken redan 1984, men då rörde det sig om en stympad version, signerad av Ceausescu-diktaturens censorer. Alla läsare som har lyckan att besöka årets bokmässa i Göteborg kan höra Müller själv berätta om sitt debutverk.
Vad var det då som fick diktaturens litteraturpoliser att nöta sina rödpennor? Till en början förvånas jag över att inte hela boken rätt och slätt förbjöds, för någon mindre fördelaktig beskrivning av en lantlig avkrok i Socialistiska republiken Rumänien har jag svårt att tänka mig. Böljande sädesfält, yppiga middagsbord och käcka ordspråk återfinns i Müllers skildring bara på väggbonaderna i de ruffiga och gistna stugorna, som ett sista bevis på alla ords falskhet och hyckleri.
Ur bokens efterord framgår inte vilka textpartier det var som myndigheterna förpassade till papperskorgen, men några av novellerna torde ha blinkat särskilt rött i censorernas ansikten. I Den gången i maj skildras till exempel en dag vid stranden där död och förruttnelse, fattigdom och fulhet konsekvent och närmast maniskt beskrivs som ?härligt?; i fabeln Åsikten berättas det istället om en groda som har mage att stå för en avvikande åsikt, på trots mot en rad överordnade politruker som försöker tillrättavisa groddjuret. Vad som i slutet händer med grodan behöver jag knappast avslöja.
Faktum är att de noveller som tydligast förkunnar sitt samhällskritiska ärende i Flackland är de litterärt sett minst intressanta. Müllers säregna stil där poetiska skitigheter och kantstötta prosaiska iakttagelser bryts mot varandra firar istället avgrundsdjupa triumfer i de övriga berättelserna, där titeltexten Flackland särskilt utmärker sig. Här är det barnet som skildrar en obegriplig vuxenvärld full av förmanande och straffande gestalter, där språket alltid står i kontrast till erfarenheten. Upplevelser skorrar mot de vuxnas beskrivningar av tingens ordning, orden vänds ut och in, och kvar är bara en förvirrad tomhet och ett tröstlöst, svart landskap.
Det som gör skildringen än mer plågsam är att barnets perspektiv är så illusionslöst. Här finns ingen fantasi som kan forma en flyktväg ut ur en stagnerad tillvaro omgiven av tomma, grå fält, inga drömvärldar som kan frambesvärjas med hjälp av kottar och pinnar. Istället förstärks rädslorna och vardagsångesten under nattens timmar då vaga obehagskänslor föder monster av kött och blod. Och ett barn står särskilt värnlöst mot ångestens vålnader när föräldrarna är frånvarande, upptagna av sina egna infernovandringar i plågsamma minnesspår.
Müllers föräldrar tillhörde den tyska minoriteten i Rumänien, som under andra världskriget lierade sig med Hitler. Efter kriget lät hämnden från de nya kommunistiska härskarna inte vänta på sig och en stor del av folkgruppen deporterades till arbetsläger i Sibirien. Däribland fanns även Müllers mor. Berättelserna i Flackland är sprungna ur denna biografi, som i sin tur kastar ett obehagligt ljus över de vuxnas sömngångaraktiga bestraffningar. Barnet har ingen kunskap om historiens djupa sår, men får hela tiden lida dess konsekvenser när föräldrarna hellre slår än talar, och orden alltid betyder sin raka motsats. Då är det inte heller konstigt att barnens mamma pappa barn-lek iscensätter fylleslag och föräldragräl.
Om det ändå finns någon ljuspunkt i denna kompakta poetiska svärta så är det i form av sylvassa ironier som då och då blixtrar fram. Titeln på samlingens andra text andas kurort och frisk luft ? Det schwabiska badet ? men beskriver hur tre generationers hudflagor färgar det gemensamma badvattnet svart. ?Nybadad väntar den schwabiska familjen på lördagskvällens långfilm.? Läsaren drar på munnen, men minen stelnar snabbt till ett snett grin över en skildring som för alltid ändrat betydelsen av ordet ?fredagsmys?.