Kokett beskrivning av förälskelsen

Av alla ämnen för skönlitteratur är inget vanligare än kärleken. Sagor, myter, romaner, noveller, långa episka dikter och korta lyriska - i alla de former avbildas och diskuteras förälskelsens ömma låga och passionens förtärande eld, den trofasta äktenskapliga samlevnaden och den förbjudna åtråns irrvägar in i svartsjuka och besatthet. Åtskilliga böcker kombinerar litterär gestaltning av erotiken med närmast vetenskapliga utredningar av dess väsen. Det är till den sistnämnda genren som den brittiske författaren Alain de Botton ansluter sig med sin senaste bok, Kärlek, en betraktelse.

Han har varit inne på temat tidigare, bl.a. i sin bok om att läsa Proust, och han debuterade med en som han kallade Essäer i kärlek, i den svenska utgåvan betitlad Chloë och kärleken. Det är detta förstlingsverk som nu föreligger i bearbetad form, betingad av större personlig mognad, kan man förmoda. Då var det en yngling på några och tjugo som förde pennan, nu har han hunnit bli en erfaren man på hela 37 år.
I den nya boken är Chloë en trendigt yrkesarbetande engelsk ung dam på 24 vårar som jagpersonen, arkitekt till professionen, av en slump lär känna under den korta flygturen från Paris till London. De fastnar direkt för varandra men det tar tid innan de anser sig vara tillräckligt bekanta för att öppet deklarera sina känslor och hoppa i säng. De går på museer och konstutställningar tillsammans, flanerar i Londons parker och äter middag på olika restauranger innan de vågar tillbringa hela dagar ihop för att sedan sova över i enderas lägenhet. Den gradvisa fördjupningen av deras relation interfolieras med allehanda essäistiska utvikningar med rubriker som "Intellekt och kropp", "Kärlekens ord" och "Romantisk terrorism".

Det hela slutar med att de älskande går var sin väg sedan hon låtit sig förföras av en vän till honom. På de sista sidorna skymtar en ny flamma för hans del, dock först sedan han lidit svåra kval av svartsjuka och övergivenhet. Han framhåller emellertid att han nobelt höjer sig över sina själsliga lidanden under företeende av vad de Botton mindre smakfullt kallar Jesussyndromet. Varken förälskelsen eller skilsmässan verkar gå särskilt djupt. Så långt som till konkreta planer på äktenskap hann de aldrig och störande element i form av barn är det över huvud taget inte tal om.
De Botton lever här liksom i sina tidigare böcker högt på sin stil vilken är programmatiskt ledig och elegant med klädsamma inslag av självironi. Man skulle också kunna kalla den kokett med ordbokens definition; "Som lägger alltför stor vikt vid att försöka göra sig attraktiv; behagsjuk, tillgjord."

Med en stil som rör sig på gränsen till det konstlade är det särskilt viktigt att hitta en god översättare. På det hela taget har Nille Lindgren gjort ett gott arbete men hon lider av den alltmer utbredda osäkerheten i fråga om prepositioner: t. ex hemfalla till i stället för åt, lojal mot i stället för med och många andra oidiomatiska konstruktioner, rena grammatikfel att förtiga.
Om man är intresserad av litterära mönster kan man placera de Botton någonstans mitt emellan så väsensskilda verk som Stendhals De l'Amour och P.G. Wodehouses Bertie Wooster-historier. En tredje, betydligt äldre genre kan också spåras, den klassiska herdedikten som under den pastorala förklädnaden avhandlar kärlekens nöjen och sorger. Något som klart pekar åt det hållet är namnet på den kvinnliga huvudpersonen, Chloë. Det är ett i erotisk herdediktning vanligt namn, som vi på svensk botten möter bl.a. i Kellgrens dikt Sinnenas förening. På grekiska betyder ordet ungefär "grönt skott av vårlig växtlighet" och i överförd bemärkelse "blomstrande ung flicka".

Bokens manlige berättare finner en efterträdare till den svekfulla Chloë i en ung dam som heter Rakel. För att få den ursprungliga bibliska bäraren av det namnet måste som bekant Jakob tjäna i sju år. Kanske skulle de Bottons nästa bok må väl av att vänta så länge och därmed nå lite djupare själsliga skikt.

Kokett beskrivning av förälskelsen

Staffan Bergsten anser att Alain de Bottons bok om kärleken är elegant skriven men skulle må bra av att nå lite djupare själsliga skikt.