Klok och mogen debut

En ny bok:Lina Sjöberg: Resa till Port Said (Albert Bonniers Förlag, cirkapris inb 218 kr)Att ge sig ut på en resa, oavsett om den går till Afrika eller tvärs över gårdsplanen, är ett oöverträffat sätt att komma till självinsikt. Det är temat i Uppsalaförfattaren och teologidoktoranden Lina Sjöbergs debutroman, Resa till Port Said.I boken, som till större delen är utformad som en brevroman, vävs en handfull olika röster ihop. I centrum står dock Dagmar och Maria, två sinsemellan mycket olika kvinnor som visar sig ha en hel del gemensamt — mer än de, och läsaren, från början kunde ana.Dagmar, ung och neurotiskt lagd, reser 1948 till Afrika som sekreterare åt en manlig vän. I Kenya lämnar hon honom emellertid och fortsätter på egen hand uppför Nilen. Ombord på flodbåten möter hon svensken Johannes, på resa i Östafrika, och Dagmar blir omedelbart förälskad. Alla hennes förhoppningar om att hon under sin ensamma, egyptiska resa skall finna en ny frihet och självständighet omintetgörs, och hon tvinnar hela sitt jag och sin framtid kring den främmande mannen. När han i Kairo väljer att resa tillbaka till sin hustru i Sverige rämnar allting för Dagmar, och hennes fortsatta resa blir en obeveklig färd mot utplåning.Rannsakar sina livFemtio år senare får åttioåriga Maria i Ångermanland beskedet att hon är döende. I stället för att tillbringa den återstående tiden med sin man och sina barn drar hon sig undan till gårdens lillstuga där hon skriver långa brev till byns präst. I dessa rannsakar hon sig själv och sitt liv. Har hon valt sitt öde, eller har hon bara varit en viljelös bifigur i sin makes liv?Under tiden går hennes make och vankar på gårdsplanen. Insikten om att han snart kommer att bli lämnad ensam får också honom att grubbla över sitt liv. Särskilt minns han hur han på en resa i Östafrika i sin ungdom blev passionerat för-älskad i en ung svenska. Hur skulle hans liv ha gestaltat sig om han valt att stanna hos henne i Kairo — och vad hände egentligen med henne?Port Said är en vemodig och finstämd växelsång om kons-ten att finna sig själv och kärleken och välja rätt väg i livet, vilket framför allt får konkret gestalt i den unge Johannes vacklande i valet mellan passion och trygghet. Den plågsamma insikten om att man alltid förlorar något annat när man bestämmer sig för något, eller någon, och att även de "rätta" valen skapar oersättliga förluster av andra, lika rätta val, ansätter honom ännu på ålderdomen. Att grubbla över de livsbanor som man aldrig anträdde är dock inte särskilt meningsfullt, verkar Lina Sjöberg vilja säga. Det är inte en fråga om att välja rätt eller fel; det enda som är verkligt förödande är att inte välja något alls, att varken kasta sig ut i det okända, som Dagmar, eller leva där man står, i det lilla och närvarande, som Maria. Detta tredje alternativ får gestalt i bokens fjärde karaktär, Dagmars mamma, den bittra och förgrämda Sanna, som med utstuderad sadism plågar såväl skogssniglar som granntanter.Något överlastadSkickligt väver Lina Sjöberg samman de olika rösterna och låter på ett oväntat sätt karaktärernas öden mötas, utan att intrigen känns sökt eller konstruerad. Dagmar och Maria visar sig ha mer än kärleken till Johannes gemensamt; de sökerbåda efter sig själva, en grund att stå på, den ena i livets början, den andra i dess skälvande slutskede, och deras brev andas av en längtan efter frigörelse och självförverkligande, men också av en allt mer påträngande insikt om att de har döden som följeslagare på sina resor.Resa till Port Said är en fin och genomarbetad, om än något överlastad, berättelse. Vart och ett av livsödena hade kunnat bära en egen roman, men när de alla trängs ihop i en och samma kommer inget av dem riktigt till sin rätt. I synnerhet Dagmars inre resa är svår att få grepp om. I hela boken finns dessutom ett högstämt, melodramatiskt drag som gott hade kunnat tonas ned.Behärskar hantverketImponerar gör dock romanens helgjutna gestaltning. Lina Sjöberg behärskar hela regist-ret av känslor och stämningslägen och skildrar en levnadsglad och neurotisk kvinna med lika stor trovärdighet som en levnadstrött, äldre man. I Resa till Port Said visar Lina Sjöberg att hon redan i sin första bok behärskar romanskrivandets hantverk.Romanen som helhet känns dessutom ovanligt klok och mogen för att vara en debut. Lina Sjöberg har uppenbarligen lagt ned lika mycket omsorg på det idémässiga innehållet som på språket vilket tillåts vara naket och okonstlat — något som också kan sägas höra till ovanligheterna i den unga litteraturen.Vem vet, kanske skulle det hända spännande saker med samtidslitteraturen om författare in spe studerade teologi i stället för att gå på skrivarkurser??