Klimathistorien i nytt ljus

I sin avhandling driver humanekologen Andreas Malm tesen att den fossila ekonomin framförallt är resultatet av en intressekonflikt mellan arbete och kapital. Rasmus Landström läser med stigande förundran.

Industriell revolution. Philip James de Loutherbourgs (1740–1812)  målning "Coalbrookdale by night" från 1801.

Industriell revolution. Philip James de Loutherbourgs (1740–1812) målning "Coalbrookdale by night" från 1801.

Foto:

Litteratur2015-12-21 10:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I Andreas Malms avhandling i humanekologi ”Fossil Capital. The Rise of Steam Power and the Roots of Global Warming” finns ett utdrag ur en broschyr om ångmaskiner från 1827. Författaren heter John Farey och han försöker ganska ogenerat att sälja in den till bomullsindustrin. Det är en häpnadsväckande text. Farey menar nämligen att anledningen till att industrikapitalister borde skaffa ångmaskiner inte är att de är effektivare eller billigare. Ur en energisynpunkt, skriver Farey, är vattenkraften överlägsen. Kolet är dyrt, det kostar 11-12 skilling tonnet medan vattenkraften är i princip gratis. Dessutom är ångmaskinerna klumpiga att ha i fabrikerna.

Vad är då säljargumentet? Vi ska strax återkomma till det, men först några ord om dåtidens England. Under det tidiga 1800-talet bröt industrialismens igenom och många har nog bilden av en tid präglad av innovation och framsteg. Det var det förvisso men 1820-1840 var samtidigt krisartade år. Då drabbades landet av en ekonomisk depression och banker kollapsade. Bomullsindustrin fick under perioder halvera sin produktion och arbetslösheten bredde ut sig. Embryot till arbetarrörelsen – Chartisterna – föddes och den första generalstrejken ägde rum. Arbetsvillkoren var ofta olidliga – i städerna slet industriarbetarna för svältlöner i fabriker där temperaturen kunde stiga till 38 grader.

Det är i detta sammanhang som Farey pekar på fördelen med ångmaskinen. Den är nämligen ett utmärkt sätt att kuva arbetskraften. Vattenkraften är visserligen billigare men kräver fler besvärliga arbetare. På så sätt kan övergången skapa en reservarmé av arbetslösa som säkrar att lönerna hålls nere. Dessutom gör ångmaskinen att industrialisterna slipper bygga fabrikerna vid vattendrag på landsbygden. Istället kan de placera dom i staden. Där finns redan en färdig infrastruktur med skolor, sjukhus, kyrkor etc. Farey lugnar läsaren; i början kommer kanske inte ångmaskinen vara så lönsam men i längden säkrar den profiten.

Jag läser detta avsnitt i Malms bok med en stigande förundran. Det är inte så ofta man gör det med en avhandling. Men ”Fossil Capital” är verkligen något extraordinärt. För detta är bara ett av många exempel på att det inte fanns några tekniska skäl till att ångmaskinen slog igenom. ”Fossil Capital” är en bok som går emot föreställningen att den moderna industrin föddes i effektivitetens tecken. Att de skorstenar som restes i mitten av 1800-talet och bäddade in världen i mjuka moln av koldioxid var något ofrånkomligt. Istället visar Malm att den fossila ekonomin var resultatet av en intressekonflikt. Och det ska sägas med en gång: detta sätter klimathistorien i ett helt nytt ljus.

För det som händer när Malm drar sina resonemang till deras logiska slutpunkt är att den globala uppvärmingen går från att vara ett tekniskt problem till att bli ett problem i vårt produktionssystem. Med ångmaskinen började bekymren, skriver Malm, genom att den tillsammans med kolet låste in oss i en ekonomiskordning. Kolet och ångmaskinen skapade mobila fabriker. Vad som helst kunde nu produceras var som helst. De drog inte – som historiker tidigare föreställt sig – upp England ur en energikris utan ur en ekonomisk kris. Kolet och ångmaskinen återupprättade de brittiska bankerna och profiten samtidigt som de kastade ut hundratusentals fabriksanställda i arbetslöshet. Samtidigt pulvriserade de möjligheten att utveckla vattenkraften. På så sätt visar Malm hur klimat- och arbetarhistorien är mera sammanlänkade än vad vi tidigare kunnat föreställa oss.

”Fossil Capital” har redan fått ett enormt genomslag inom klimatrörelsen. Den har beskrivits som ett mästerverk av ekomarxisten John Bellamy Foster och i Naomi Kleins storverk ”Det här förändrar allt” är det den viktigaste referensen. Lite förenklat skulle man kunna säga att Kleins bok är en populärkulturell och aktivistisk variant av ”Fossil Capital”. Detta har gjort Malm till en av de klarast lysande stjärnorna inom rörelsen.

Bokens främsta förtjänst är dock inte historieskrivningen i sig, utan att Malm visar hur problemen lever vidare. Idag är kolkraften återigen på frammarsch – det är fortfarande det mest produktiva av de fossila bränslena. Idag är det dock inte i Birmingham och Manchester som skorstenarna reses utan i Pärldeltat i Kina, i Bangladesh och Taiwan. Och återigen är det den fossila produktionsordning som kuvar arbetskraften. I Kina reser kapitalet skorstenar som spyr ut giftig rök samtidigt som man spänner upp skyddsnät runt fabrikerna för att hindra utmattade arbetare från att ta livet av sig. Visserligen jobbar de inte i samma värme som i industrialismens tidiga fas men de är fast i samma ekonomiska skruvstäd. Miljontals människor som gjorts arbetslösa när moderna varianter av ångmaskinen installerats travar runt på gatorna och håller lönerna nere. Slutsatsen man kan dra av detta är att det inte finns några genvägar till det fossilfria samhället. En klimatrörelse värd namnet måste konfrontera det fossila kapitalet. Tyvärr ser framtidsutsikterna inte särskilt ljusa ut.

Litteratur

Fossil Capital. How capitalism first promoted fossil fuels with the rise of steam power

Andreas Malm

Verso