Klargörande bok om Knutbydåden

Det var naturligtvis bara en tidsfråga innan de skulle börja komma, böckerna om Knutby - men att den första skulle dyka upp redan innan dom avkunnats i målet hade man kanske inte väntat sig. Och visst känner man att det har gått undan när TV4 Uppland-reportern Jan Nordling skrivit sin Knutby: Sanningen och nåden; ­boken belastas av en del upprepningar och inkonsekvenser liksom av ett och annat korrekturfel.Samtidigt kan det förstås ha ett värde i sig att boken kommer just nu, när den rättsliga processen går in i sitt skälvande slutskede och behovet av att förstå vad som egentligen hände i Knutby är som störst. Trots att polisens förundersökning och medias bevakning varit omfattande är ju somligt fortfarande höljt i dunkel. Vem som höll i revolvern den där januarinatten är visserligen känt, men de bakomliggande orsakerna till mordet är fortfarande oklara. Vem bär det egentliga ansvaret, inte bara till att Alexandra Fossmo dödades och Daniel Linde skadades svårt, utan också till att en ostraffad, djupt kristen ung kvinna blev en mördare?Sexuell lössläppthetJan Nordling har arbetat ut­ifrån tesen att det bara går att förstå mordet om man förstår församlingen i Knutby. Han utgår från det i och för sig föga kontroversiella antagandet att det finns en koppling mellan mordet och den speciella miljö som uppstått bland de kristna i Knutby. Barnflickan utförde mordet eftersom hon trodde att det var en prövning som skulle ge henne Guds nåd, och det var en uppfattning som hon fått genom att vistas i församlingen, skriver Nordling. "Och anledningen till att hon måste återfinna Gud och guds nåd stod att finna i den utfrysning hon kom att känna i församlingen."Jan Nordling ställer rentav den möjligen mer kontroversiella frågan om mordet inte bara var en logisk följd av de omständigheter som barnflickan befann sig i. Svaret på detta söker han i det som han uppfattar som den egentliga bakgrunden till mordet, Knutbyförsamlingens omvandling från en vanlig pingstkyrka till en toppstyrd sekt med ett auktoritärt ledarskap, präglad av sexuell lös­släppthet och slutenhet mot yttervärlden. I sin genomgång fokuserar han på några av församlingens nyckelpersoner, framför allt den åtalade pastorn och Åsa Waldau. Det var när hon kom till Knutby i början av 90-talet som såväl de strukturella som de teologiska förändringarna inleddes, och det var hon som kom att förkroppsliga det budskap som särskilde Knutby från andra pingstförsamlingar i Sverige, tron att Kristi brud var en kvinna, Åsa Waldau själv.Auktoritärt klimatJan Nordling har utan tvivel en poäng i att det är viktigt att inte bara analysera mordet utan också hela den religiösa världsbild som styrde det kristna livet i Knutby liksom det auktoritära klimat där pastorernas ord uppfattades som Guds vilja och ifrågasättande som en sviktande tro. Enligt Nordling var det detta som skapade den miljö där barnflickans vanföreställningar kunde frodas. Hans genomgång av Knutbyförsamlingens historia är förvisso klargörande och intressant, men något entydigt svar på frågan om vilket ansvar de övriga församlingsmedlemmarna hade för att en av dem drevs till att begå ett grovt våldsbrott ger den knappast.HammarattackenPå den direkta frågan om en församling kollektivt kan vara skyldig till ett mord svarar Jan Nordling ett tveklöst nej. Samtidigt återkommer han gång på gång till frågan om inte församlingen borde ha förstått vart man var på väg. Man borde ha satt gränser för pastorn, reagerat på hans vidlyftiga kvinnoaffärer som knappast kan ha passerat obemärkt, och pratet om det åtråvärda med att dö, komma hem till Gud, borde ha varit en varnings­signal.Det är framför allt händelserna i november 2003, då barnflickan attackerade den sovande Alexandra Fossmo med en hammare, som Jan Nordling hänger upp sin argumentation på. Om någon hade anmält det till polisen och sett till att flickan fick psykiatrisk hjälp hade mordet kunnat förhindras, menar han. I stället sattes hon på en buss från Knutby och förbjöds att återvända. Utfrysningen var total. "I en församling där alla sa sig älska alla — varför kände ingen med den 26-åriga kvinnan?" Det är just detta somNordling verkar ha haft svårast att förstå, hur den vanliga medmänskligheten kan ha satts ur spel i församlingen.Inspirerade av Livets OrdJan Nordling har knappast något nytt att tillföra rapporteringen från Knutby, och även om han lyfter fram intressanta detaljer, t ex att församlingens centralfigurer alla var inspirerade av Livets Ord, så mynnar analyserna alltför ofta ut i ett konstaterande av självklarheter: "Det kan inte vara bra för en frireligiös församling — eller annan sektliknande grupp — att isolera sig." Hans bok fungerar emellertid som en god och klargörande sammanfattning och fördjupning av vinterns och vårens händelser. Han hanterar ämnet med respekt för de inblandade, inte minst de övriga församlingsmedlemmarna, och påminner flera gånger läsaren om att vi faktiskt har religionsfrihet i Sverige, något som förmodligen inte kan påpekas tillräckligt många gånger när det gäller Knutbymordet.Samtidigt är det en bok som har vissa problem. Så kan man t ex fråga sig hur vederhäftig bild han egentligen kan ge av församlingslivet när hans främsta källor tycks ha varit avhoppare? "Utifrån betraktat" är en fras som hela tiden återkommer, en påminnelse om att vad som egentligen hände de där vintermånaderna i Knutby vet förstås bara de som själva var med.Ett mer komplicerat etiskt problem utgör det faktum att boken ges ut medan rättegången fortfarande pågår och skuldfrågan faktiskt inte är klar. På ett sätt friar Jan Nordling visserligen pastorn från en del av skulden genom att indirekt argumentera på hans linje och hävda att det var miljön i församlingen i stort som möjliggjorde mordet Samtidigt kan ingen tvivla på var författaren har sina sympatier. Jan Nordling uttrycker sig visserligen försiktigt och formulerar påfallande ofta sina påståenden i frågeform, men tonen är insinuant, och det är barnflickans version av händelseförloppet som legat till grund för boken. Mot hennes berättelse riktas inga kritiska frågor.Om två veckor får vi veta vad Uppsala tingsrätt har att säga om Knutbymordet. I Jan Nordlings bok är skuldfrågan redan avgjord.