Kärleksfullt från elak bloggare
Alex Schulman ger en konsturskarp och kärleksfull bild av sin far Allan Schulman i sin på onsdagen utgivna debutbok, skriver Tore Winqvist.
Alex Schulman skriver om sin far, som dog för sex år sedan.
Foto: Sandra Qvist
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Av de ytterst få glimtar jag fått av hans tyckanden har jag dragit slutsatsen att här är en riktigt elak typ som gärna plattar till andra och mindre verbalt begåvade personer. Man tänker att han väl inte för inte är barnbarn till Sven Stolpe. Men det visar sig vara förhastat eller i varje fall inte hela bilden av Alex Schulman, när man läser hans debutbok, Skynda att älska. Den är ett närgånget, konturskarpt men också kärleksfullt och vackert porträtt av fadern Allan Schulman, på 60- och 70-talen välkänd och beundrad tv-producent av t ex Hylands hörna. Den är också en skickligt uppbyggd berättelse om en klassisk far-son-relation, som nystar upp de starka känslomässiga banden för att sluta på ett alldeles osökt gripande sätt med faderns död och begravning.
Denna slutpunkt ligger nu nära sex år bakåt i tiden, och Alex Schulman gjorde som så många andra: stålsatte sig mot de egna känslorna för att inte bryta samman av sorg. Han har levt ett hektiskt och typiskt stockholmskt liv i nöjesvärldens rampljus men samtidigt gått i terapi hos en psykolog som uppenbarligen varit klok och försiktig. Nu inser han att just sårbarhet och gråt är hälsosammare än den coola oberörda uppsynen. På så vis blir boken också en självbiografisk utvecklingsroman med betydande allmängiltighet.
Ett besök på sommartorpet efter fem års uppehåll ger Alex Schulman tillbaka alla de förträngda minnena: bastubaden och gäddfisket, fotbollsstunderna på ängen, pappans alla typiska gester och uttryck, hans temperamentsutbrott och starka känsla för familjen, helgtraditionerna och speciella maträtter. Schulman skriver enkelt men utomordentligt effektivt, även överraskande humörsvängningar blir begripliga och relationerna mellan föräldrarna och de tre sönerna framstår som å ena sidan mycket normala för svenska förhållanden, å andra sidan i varje detalj unika just för denna familj.
Det som framför allt gör familjen Schulman speciell var inte så mycket faderns tv-jobb som hans ålder: han var drygt tre decennier äldre än hustrun Lisette och 58 år när sonen Alex föddes. Trots att han var i god fysisk och psykisk vigör åtminstone fram till pensioneringen och lite till, så kunde det inte undgå att påverka vardagslivet och relationerna. När Alex klasskamrater upptäcker att hans far är i ålder med deras farföräldrar hånar de honom, han får ett raseriutbrott och det blir början till en otäck och dessvärre typisk mobbningssituation. Detta sadisternas ständiga övertag, mot alla på minsta sätt avvikande barn, är ett av skolans kroniska problem som skapar oceaner av lidande. Alex Schulman själv har nog klarat sig relativt hyggligt, men hans vånda över åldersskillnaden skymtar vid det enda tillfälle då fadern slog till honom; det var då han slängt ur sig ordet "gubbjävel".
Det är rätt många män som i sitt andra äktenskap får barn vid relativt hög ålder, och åtskilliga har nog - i mildare former - samma traumatiska känslor av gubbighet, blyghet och någon gång dödsångest som Allan Schulman hade. Men samtidigt kan de vara utomordentligt goda fäder, kanske just i en känsla av att tiden är kort. Boktiteln Skynda att älska - citat från Tove Janssons underbara Höstvisa - antyder just detta. När Allan Schulman kommer till begravningen där den sjungs av ett barnbarn är det omöjligt att inte bli djupt berörd. Då har man lärt känna både fadern, med hans finlandssvenska accent, jovialiska glädje åt kräftor, björkar och familjemedlemmar, och sonen med hans skarpa iakttagelseförmåga och aningen ängsliga självhävdelsebehov. Att kärlek mellan föräldrar och barn kan se ut just så här är uppenbart. Alla i familjen Schulman är egentligen överraskande normala, med sina julklappsverser, kalas med roliga historier, någon enstaka skilsmässoansats, gräl och försoningar, slutligen skröplighet och olust inför de ännu skröpligare på äldreboendet.
Med sin talang för att pricka in skenbart obetydliga detaljer i rätt tempo och ordning och på så vis skapa en färgstark och levande helhetsbild är Alex Schulman en avgjord tillgång bland landets yngre skrivkunniga. Det ska bli intressant att se vilken genre han kommer att pröva på härnäst.
EN NY BOK
Alex Schulman
Skynda att älska
(Forum)
Alex Schulman
Skynda att älska
(Forum)