Kärleksförklaring till berättandet

Förlagets Bakhålls grundare Örjan Gerhardsson gör ingen hemlighet av att det är han som ligger bakom pseudonymen Peter Glas. Som förläggare har han och hans bror Krister funnits i bokbranschen i ett trettiotal år utan att någon gång låtit sig intervjuas av pressen. Jag läser någonstans att de har gjort tystanden till sin sak. Och i romanen Antikvariat Kalebass, som delvis är en slags berättelse om "verkligheten" skriver Glas att förlagets kod är "att inte jaga exponering och rampljus" utan att "anstränga sig till max för att göra så bra böcker som möjligt".

I den föreliggande boken lättar Peter Glas alltså på tystanden. Han tar läsaren in i förlaget Bakhålls ideologi, dess rum, arbetsprocesser och berättar dessutom en del teknikaliteter omkring böcker och papper. Det är småskalig företagsamhet med goda relationer tycks det. Utgivningen, ofta av klassiker, hittar man i förlagskatalogen. Vad mer kan man vilja veta?
Jag hänger upp mig vid något som blir en liten motsägelse. När författaren berättar om Yoko Ono och ett samarbete med henne, tycker jag att Onos kändisskap tar över. Det blir lite mer sensation och mindre berättande. Det är en liten invändning - romanen Antikvariat Kalebass är en intressant och tankeväckande roman på många sätt. Här klappar ett hjärta för berättelser och berättande. I dess centrum ligger ett antikvariat mitt i lärostaden Lund.

Om eftermiddagarna träffas tre medelålders män på Kalebass. De dricker kaffe och pratar om allt möjligt som har med livet och berättelser att göra. De berättar historier för varandra. Det kan bli lite grabbigt ibland. Men det finns saker som väger upp och förklarar. Huvudpersonen är en väl sammansatt karaktär. Han lever i en långt gången sorgeprocess efter sin avlidna hustru. Han idealiserar mycket. Blir pedagogisk praktisk. Mycket har en enkelhet - allt från den matlagning han grundligt beskriver, till slutsatser om livet och berättande. Han verkar faktiskt vara till freds med nästan allt utom att ungdomskompisen Niklas inte längre tycker om Jack Kerouac. Det är ett svek.

I berättelsens djup molar uppbrottet med tillhörande vemod. Men på dess yta motar berättaren bort sorgen. I stället tycks han försiktigt se möjligheten till utveckling. I en av sina vänner ser han tydligt känslan av befrielse när förändringen kommer. Avslutet blir hoppfullt, eller egentligen är det öppet, vi får se vad som händer tycks berättaren säga, inget är bestämt.
Det kanske mest intressanta med romanen Antikvariat Kalebass är dess sett att behandla fiktionen. Längst bak i boken finns "Register över verkliga personer" och "Register över påhittade personer". Ändå är pseudonymen Dekius Lack uppsatt som en verklig person. Glas behandlar fiktionen som han behagar - även det verkliga har drag av fiktion. Här finns lager på lager. Ytterst understryker författaren att fiktionens förhållande till verkligheten är lika osäkert här som vanligt.

I en tid där många böcker handlar om otrohet och brustna förhållanden kommer Antikvariat Kalebass som en svalkande sommarbris en allt för het sommardag. Det är en avspänd roman som berättar, lär och filosoferar - en kärleksförklaring till anekdoten, berättelsen, romanen, rösten, papperet och boken.

Kärleksförklaring till berättandet

Den i dagarna utkomna romanen Antikvariat Kalebass är en avspänd berättelse som lär, filosoferar och avslöjar hemligheter, skriver Magnus Dahlerus.