Kärlekens infernovandring

Christine Falkenland är väl mest känd som romanförfattare men hon debuterade som poet och hann publicera fyra böcker innan hon började skriva prosa i mitten av 90-talet. Nu återvänder hon till poesin efter närmare tio år med diktsamlingen Om honom.I Christine Falkenlands författarskap kombineras i regel en religiös problematik med ett relationsdrama. Relationen mellan man och kvinna eller mellan barn och förälder fördjupas och kompliceras genom relationen till Gud. Detta gäller också hennes nya bok där kärleken fokuseras i alla sina aspekter. När Falkenland skriver om kärlek mellan man och kvinna eller mellan mor och son så är den metafysiska kärleken i kristen tappning inte långt borta. Det är just detta som utgör kraftcentret i hennes diktning. Att älska är att plågas och förgöras för Falkenland — kärleken blir hos henne närmast en ödesmakt i gammaltestamentlig anda som ingen kan undgå.Jag älskar dig inteom inte blott i drömmendock minns jag de skygga kyssarnasom droppar av nattligt regnmot mina glupska läpparJag ber att du vill förlåta migatt jag var så ungstark i min förtröstan på köttethänryckning min bekännelsejag var ett torn av styrkajag skonade ingenDen sinnliga erotiken i den första citerade strofen påminner för övrigt om Höga visans bildspråk.Det är starka dikter Christine Falkenland skrivit i sin nya bok Om honom. Hennes bibliskt inspirerade stil passar henne perfekt och tonfallet mitt emellan profant och heligt fungerar väl. Till och med det ålderdomliga uttrycket ve platsar i hennes texter; titeln på hennes tredje bok från 1994 är just Ve. I likhet med Kristian Lundberg lyckas Christine Falkenland förnya den kristna lyriken genom att legera det personliga och det metafysiska.Om honom är en bekännelsebok där Falkenland försöker befria sig från minnen av olika kärlekar i sitt liv, från ett känslokomplex av skuld, sorg och skam. Skam tycks vara den dominerande känslan i dessa dikter om köttets lustar och själens instängdhet. "det fanns ingen annan väg ut / än genom avträdet" står det med en slående bild på ett ställe i boken. Texterna i Om honom andas en illusionslös livsrannsakan från Christine Falkenlands sida där syftet är att genom konfrontationen med sitt förflutna gå vidare som en annan människa.ModerskärlekSökandet efter den sanna kärleken blir hos Falkenland en infernovandring av förnedring, lusta och våld. Speciellt starka är de dikter i Om honom där diktjagets bindning till en man som slår och förnedrar henne skildras. Det är en sorts sado-masochistisk bindning som diktjaget har svårt att frigöra sig från. Genom Falkenlands hela författarskap återkommer för övrigt synen på kärleken som en destruktiv och självförbrännande kraft.Den "honom" som omnämns i titeln till Christine Falkenlands nya bok är en mångfasetterad och komplex gestalt. Dels innefattar denne "honom" alla de män som diktjaget mött, dels representerar han minnen av fadern eller relationen till Gud. Men framför allt avses nog diktjagets nyfödde son. I moderskärleken, i kärleken till sin egen son, finner till sist diktjaget ett "allt förglömmande evigt nu". Kärlekens ödesmakt tycks därmed på en gång bruten och bekräftad. Den älskade sonen kommer så småningom att växa upp till man och själv i sin tur bli aktör i kärlekens ödesdrama från generation till generation.