Kärlekens grammatik - av påven

Det var alldeles i början av april 2005 som jag för första gången besökte Rom och Vatikanen. Jag minns hur Petersplatsen var full av bedjande människor, katoliker från världens alla hörn. Utanför trängdes journalister och tevekanalernas bussar om den bästa platsen. Stämningen präglades av en andaktsfull väntan. Påven, Johannes Paulus II, låg för döden. Det var en dag senare, på en trattoria i Trastevere, där vi glatt firade en födelsedag, som kyparen smög sig fram till vårt sällskap och försiktigt förklarade att ”il papa” nu var död. Festen stannade genast av. Rom blev på ett ögonblick en stad i sorg. Vi samlades kring restaurangens skraltiga gamla tv och såg och hörde hur medierna mindes en utåtriktad påve som betytt mycket för kyrkan internationellt. Men hans rent teologiskt kanske allra viktigaste gärning, katekesundervisningen om den mänskliga sexualiteten, den nämndes aldrig.

Och nog är det underligt att detta verk, som beskrivits som ”en tidsinställd teologisk bomb”, aldrig fått den breda uppmärksamhet det förtjänar. Lika underligt är det att just sexualitet och kroppslighet blivit ett sådant skam- och tabubelagt ämne i en tradition där inkarnationen, alltså Guds inträde som mänsklig kropp i världen, utgör alltings absoluta centrum. Kroppen är ju för den kristne inte alls, i motsats till vad många tycks tro, något lågt och smutsigt. Tvärtom, den är skapad till Guds avbild.

Nu har så den första introduktionen på svenska till Kroppens teologi givits ut, författad av Syster Sofie, tillhörande dominikansystrarnas kommunitet i Rögle. Det är en välkommen bok. Inte bara för att den fungerar som en utmärkt ingång till ett centralt teologiskt verk, utan kanske framför allt för att den är en välformulerad motvikt till den ytliga och mekaniserade bild av sex som i dag är näst intill omöjlig att inte påverkas av. Man skulle önska att varje tonåring fick möjlighet att tillgodogöra sig åtminstone en liten del av vad denna bok har att förmedla, om inte annat som en balanserande kontrast till sexspalternas banalisering. För här handlar det verkligen om sexualitetens och samlagets allra djupaste innebörder. Här formuleras en skarp kritik av den egoism som gör den sexuella akten till ett slags gemensam onani i stället för det kommunikativa möte mellan två subjekt, vilka i hängiven förening ger sig åt varandra, som samlaget idealt kan vara. Här ifrågasätts en alltför individualiserad och konsumistisk syn på sexualiteten där man snarare ”äter” än ”känner” sin partner. Men en annan väg är möjlig, predikar påven. Sex kan också handla om extas, alltså om att gå utanför sig själv, om ett utgivande av sitt jag, samt om att etablera en relation, eller för att tala bibliska, upprätta ett förbund med en annan människa. Kort sagt, sex kan också handla om kärlek.

Så långt är boken hyfsat lätt att ta till sig. Mer svårsmält blir det mot slutet då frågor om preventivmedel och så kallad naturlig familjeplanering avhandlas. Katolicismens fixering vid sexualitetens barnalstrande sida ter sig alltjämt, även om den är teologiskt väl underbyggd, som rent praktiskt problematisk. Här skulle man önska sig mer pragmatism, mindre dogmatism. I frågan om preventivmedel tror och hoppas jag att kyrkan ännu inte helt tänkt färdigt. Men, som sagt, för den som söker ett fördjupat och sannare kärlekens språk erbjuder denna bok en grundläggande grammatisk övning.