När amerikanska författaren Nicola Yoon debuterade med ungdomsromanen ”Ingenting är allting” steg den rakt upp på första plats på NY Times bestsellerlista.
Nu har hennes andra ungdomsroman ”Idag är allt” kommit på svenska.
”Idag är allt” rör sig kring det outtröttliga temat kärlek. Men inte bara. Berättelsen handlar till stor del också om att så smärtfritt som möjligt (det blir det inte) ta sig från ungdomsstadiet till att bli vuxen. Och det med allt vad det innebär av förpliktelser och åtaganden.
För huvudpersonerna Natasha och Daniel handlar det om att ta konsekvenserna av sina föräldrars val och förutfattade meningar, vilket absolut inte innefattar de två tillsammans.
Men ibland vill, låt oss kalla det, ”ödet” något annat. Natasha och Daniel möts och fast tillfället är illa, ja, det kunde faktiskt inte vara sämre, så dras de oundvikligt till varandra. Tycke uppstår. Lavinartat. Och oemotståndligt. Kärleken är ju som bekant – blind.
Eller inte. För någonstans anar man ett slags motståndshandling i kärleksakten. En revolt mot föräldrar, livsöde, mot alla måsten.
Sakta kryper så allvaret fram över förälskelsens skimmer. Verkligheten, som hela tiden funnits där som en dov underton, blir nu så påtaglig att den inte går att ignorera. Det är även då som Yoons berättelse verkligen vinner kraft och blir så mycket mer än en regelrätt kärlekshistoria.
Ni vet, den där vi alla redan kan, den om åtrån, förälskelsen, blickarna och suget efter den andre.
Nej, här pratar vi om kärlek mellan två olika etniciteter. Två icke-kompatibla etniciteter. I alla fall enligt Daniels föräldrar, för en Korean kan bara äkta en Korean. Och så var det bra med det. End of story.
Men här börjar istället den verkligt intressanta i berättelsen. För det räcker inte att de inte har samma hudfärg. Även ett utvisningsbesked, som den papperslösa Natasha kämpar för att upphäva under de sista skälvande timmarna i frihetens land USA, hänger över henne som en strypsnara. Och snart nog också Daniels.
Hur det går för de unga tu ska jag låta vara osagt, men att det är en djupt drabbande berättelse som Nicola Yoon författat är det ingen tvekan om.