Karelenfebern drabbade hårt
Kaa Eneberg har dokumenterat ett okänt kapitel i Sveriges moderna historia, skriver Carl Johan Gardell som läst den nya boken Knuts ask.
Kaa Eneberg
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under 1900-talets första år påbörjade Gylling en lovande karriär som socialhistoriker och socialdemokratisk ledamot av den finska lantdagen. Under det finska inbördeskriget, som bröt ut i januari 1918, blev han en av ledarna för den Röda revolutionsregeringen (folkkommissariatet) i Helsingfors. Efter de Vitas seger flydde han till Stockholm men kallades 1920 av Lenin till Moskva. Där utsågs Gylling till regeringschef för den nybildade karelrepubliken som omfattade regionen Olonets mellan sjöarna Ladoga och Onega samt Östkarelen. Avsikten var att göra Karelen till ett sovjetiskt skyltfönster, en socialistisk mönsterstat och ett experimentfält som skulle locka arbetare och vänsterintellektuella i den kapitalistiska världen.
Karelen var på den tiden en extremt fattig region som saknade utbildad arbetskraft. I syfte att bygga upp det krigshärjade landet, och exploatera områdets slumrande råvaruresurser, inledde Gyllings regering i samarbete med ett antal kommunistpartier i västvärlden en PR-offensiv som i första hand riktade sig till finsktalande yrkesarbetare och experter i Skandinavien och Nordamerika. Kampanjen blev särskilt framgångsrik under lågkonjunkturen 1922-23 och under den globala världsdepressionen vid 30-talets början då miljoner arbetare drabbades av avsked eller dramatiska lönesänkningar.
Den första organiserade emigrantgruppen från Sverige, som bestod av kommunistiska arbetare på Holmens bruk i Hallstavik och de Laval Ångturbin i Nacka, gav sig av 1923 för att bilda ett jordbrukskollektiv. De så kallade Kirunasvenskarna, som utvandrade under åren 1930-36, rekryterades huvudsakligen bland arbetslösa gruvarbetare från malmfälten som drömde om ett bättre liv i den idealiserade arbetarstaten. "Många hundra, kanske tusen svenskar emigrerade till Sovjetkarelen", skriver Eneberg sammanfattningsvis. "Eventuellt kan det röra sig om fler". Men i jämförelse med de finska utvandrarna, som omfattade mer än 20 000 personer, var det trots allt en relativt liten grupp.
Det hoppfulla samhällsexperimentet förvandlades till en mardrömslik tragedi när Stalin iscensatte den Stora terrorn vid 30-talets mitt. 1935 avsattes Gylling. Han anklagades för borgerlig finsk nationalism och avrättades med nackskott den 14 juni 1938. Samma öde drabbade miljoner sovjetmedborgare och åtminstone 34 svenskar som finns dokumenterade i den hemliga polisen NKVD:s arkiv. De flesta av svenskarna lyckades dock undgå terrorn och kunde återvända hem, konstaterar Eneberg. Här hemma drabbades de, som bekant, av utfrysning av sina gamla kamrater i det stalinistiska kommunistpartiet som inte ville höra någon som helst kritik mot det ofelbara Sovjetunionen.
Knuts ask är den cigarrlåda där Elida Andersson på Brännö samlade de informativa breven från sonen Knut som reste med den första utvandrargruppen 1923. Boken Knuts ask innehåller korta notiser om 76 svenskar. Bland dessa finns de 34 som avrättades och uppgifter om ytterligare 32 som dömdes till långvariga straffarbeten inom gulagarkipelagen. De resterande tio är svenskar som kämpade i Röda armén. Eneberg har dokumenterat ett okänt kapitel i Sveriges moderna historia. Men den som vill ha hela sammanhanget klart för sig bör nog läsa alla hennes tre böcker om den ödesdigra Karelenfebern.
En ny bok
Kaa Eneberg
Knuts as och Kejsaren av Karelen. Om den svenska Rysslandsfebern
(Hjalmarson & Högberg)
Kaa Eneberg
Knuts as och Kejsaren av Karelen. Om den svenska Rysslandsfebern
(Hjalmarson & Högberg)