Historien är denna: Efter president Kennedys (JFK) död 1963 kom hans änka och bror att bli sammansvetsade. Deras relation övergick i ett kärleksförhållande. Vittnen i Heymanns bok har sett dem omfamna varandra tätt i soffor, på badstränder och på dansgolv. En granne till Jackie har sett Bobby komma till hennes våning på Manhattan och åka nästa morgon.
Av allt detta dras slutsatsen att de två inte bara hade en platonsk kärleksrelation. Om det är sant var det ett omöjligt förhållande, dömt att misslyckas. Enligt Heymanns tolkning kom de två till insikt om det och förhållandet avtynade.
Den första fråga man ställer sig när man får den här boken i sin hand är hur nödvändig frågeställningen är? Är det viktigt att offentliga personers privatliv fläks ut? Heymanns tes är att man inte kan förstå maktpersoner fullt ut om man inte känner till deras sexuella liv. Det är alltså relevant enligt honom. I så fall, hur ser Heymanns bevisföring ut?
Boken bygger på intervjuer med personer som minns Jackie och Bobby. De är intervjuade 30-40 år efter den tid som skildras. Bland dem finns författarna Truman Capote och Gore Vidal (en svuren fiende till Bobby Kennedy), JFK:s gamla vänner Chuck Spalding och Franklin Roosevelt Jr, samt Bobbys politiska rådgivare, historikern Arthur M Schlesinger Jr. Därtill några skvallrande grannar.
En hel del kan sägas om Heymanns forskningsmetod. Han tar en utsaga från en granne till Jackie som har sett Bobby övernatta hos henne och till det lägger han ett citat från en lojal Kennedymedarbetare som bekräftar vilken viktig roll Bobby hade som surrogatpappa i familjen. Heymann återanvänder intervjumaterial från 1980-talet och då de delar som han inte har använt i tidigare böcker. Gamla lojala Kennedymedarbetare och vänner som Pierre Salinger, George Plimpton, Dave Powers, Larry O´Brien och Kenny O´Donnell får alla låna sig till Heymanns berättelse. Effekten av denna additiva metod blir att vännerna tycks förstärka bilden av ett kärleksförhållande. Deras utsagor vävs in och förefaller att öka trovärdigheten i berättelsen. Det är ett förrädiskt skrivsätt.
Heymann återanvänder annars stora delar av sin bok A Woman Named Jackie från 1989 (i svensk översättning Kalla mig Jackie, Wikens förlag). Stora textsjok är precis lika. Han skriver också att några av hans källor blev frispråkigare sedan Jackie dog 1994. Detsamma kan sägas om Heymann. I Kalla mig Jackie är den eventuella kärleksaffären bara en passus, där källan är en fransk journalist som ”inte ville utesluta möjligheten att någonting kunde ha utvecklats mellan dem”.
Påståendet att Jackie och Bobby hade en romans håller alltså inte för en historievetenskaplig källkritisk test. Enligt källkritikens principer avtar säkerheten i en utsaga med avståndet i tiden till den händelse som beskrivs. I det här fallet har inget av vittnena ens en personlig förstahandskännedom om ämnet. Allt är antaganden. Det säger sig självt att det blir vagt. Heymann framhåller att den nya boken också bygger på ”aldrig tidigare publicerat material”, men det skriftliga källmaterialet inskränker sig till livvaktstjänsten Secret Service anteckningar om att Bobby övernattar hos Jackie och dylikt, samt några FBI-dokument av motsvarande tyngd.
Vad vet vi då är sant? Det är numera en etablerad sanning att John F Kennedy var en ”womanizer”, en kvinnocharmör som ägnade sig åt sexuella utsvävningar. Bobbys image har varit sin brors motsats. Men om alla rapporter i efterhand stämmer ska han inte ha stått John långt efter när det gällde att springa efter kjoltyg. Att han till och med skulle ha inlett en intim förbindelse med sin brors änka känns magstarkt. Det är i alla fall ingenting som Heymann leder i bevis.
Jackie och Bobby stod varandra nära. Bobby var senator för New York och hade sitt kontor på Manhattan och sitt hem i McLean, Virginia. Han stannade då och då kvar över natten i New York. Är det så konstigt att han ibland bodde över hos sin svägerska, i synnerhet som han var surrogatpappa åt hennes barn? De hade också gemensamma åtaganden. De tog hand om JFK:s kvarlåtenskap och den planerade för JFK-biblioteket. De var båda plågade i själen efter mordet på John. Enligt deras verkliga vänner ledde deras relation till ett ömsesidigt själsligt tillfrisknande. Men om den var sexuell till sin natur kan ju ingen veta, inte heller Heymann.
En av Jackies många manliga vänner var den grekiska skeppsredaren Aristoteles Onassis, som hon hade känt sedan 1953 och gifte sig med i oktober 1968. Det var ett uppseendeväckande giftermål som sköts upp för att inte störa Bobbys presidentvalskampanj samma år. Bobby mördades den 5 juni 1968.