Kamrater på Ålands hav

Till Åland 1889 - Tidiga turister på segeläventyr är en alldeles underbar bok! Synd bara att författaren, Fredrik Clason, aldrig fick se sitt verk i detta strålande skick. Men många goda krafter har gjort Clasons lilla bok tillgänglig för oss sentida läsare. Birgitta Sandblad, vars farfar tillägnades den handskrivna boken i ett enda unikt exemplar, har renskrivit texten.

Håkan Skogsjö och Kjell Ekström i Mariehamnsförlaget SkogsjöMedia har med fantasi, känslighet och kreativitet givit boken en mycket tilltalande form, med utsökt välvalda bilder.
En faksimil av originalets vackra omslag återges på en av bokens inledande sidor, men allra först (också i faksimil) Clasons dedikation till "arl Alm, vår kapten, med hjertlig tacksamhet för mångårig vänskap till lands och till sjöss"från FC, Fredrik Clason.

Över ett helt uppslag, på sidorna två och tre, visas ett av seglarnas mål på Åland, Signilsskär. Bilden - en oljemålning av Victor Westerholm - är i alla avseenden lysande. Och så här fortsätter det, boken igenom. På ännu ett tidigt uppslag i boken återges tidens chamoistonade små bilder av de sex herrarna som seglade. Från olika arkiv har redaktörerna med fingertoppskänsla valt ut bilder "från tiden" och en kärleksfullt välgjord karta visar hur de sex seglade, till och från Åland och i de åländska vattnen.
Men även den till det yttre vackraste bok faller ju ändå platt till marken om inte texten är välskriven och intressant? Ingen fara. Clasons text håller mycket bra även i våra dagar, 118 år efter seglatsen. Med lätt hand skildrar han sitt och kamraternas äventyr, utan att för ett ögonblick bli tröttande studentikos. Ändå var det just studenter flera av dem var!
Carl Alm som fick reseskildringen i julklapp var blekingeekan Tärnans kapten och även de övrigas värd i hemmahamnen på Blidö. Han var först bokhandlare i Uppsala men flyttade senare till Stockholm.

Reseskildraren Fredrik Clason som levde ända till 1954 blev läkare i Uppsala, och hans bror Sam Clason, blev riksarkivarie och småningom ecklesiastikminister. Gustaf Ambrosius var bland annat kassaförvaltare vid kyrkans mission i Uppsala, och både Elof Bergman (yngst i skaran) och Gustaf Lindorm Ribbing blev läkare.
Det var alltså en grupp begåvade unga män som i juli 1889 gav sig av på sin seglats. Med dagens fina sjökort, GPS-utrustning och radioutrustning är en sådan segling lätt som en plätt. Då var den ett äventyr - men ett härligt! Och det blev inte Carl Alms enda tur till Åland: både 1890 och 1892 seglade han dit på nytt, och skildringar av dessa seglatser återfinns som "bonusmaterial" i boken.

Både båtar och utrustning var, som Carl Alms barnbarn Birgitta Sandblad skriver, "oerhört mycket enklare då än nu", och den här sortens segling var knappast vanlig på den tiden. Men fenomenet, viljan att utforska, tänja sina gränser, känns som något som karaktäriserar den här tidsepoken. Andrés ballongfärd och flera andra exempel på det slutande 1800-talet vittnar om samma sak.
Så når oss, i modern utstyrsel och över hundra år försenad, Fredrik Clasons rapport om ett av dessa äventyr: Till Åland 1889 - Tidiga turister på segeläventyr.

Kamrater på Ålands hav

Över hundra år försenad har nu en rapport om äventyr till havs nått moderna läsare, skriver Gunnar Olsson.