Denne Franz Kafka, vad är det som är så märkvärdigt med honom? Inte nog med att han hålls för en av 1900-talets främsta författare, hans namn har blivit till ett begrepp för en smygande känsla av ångest, skuld och overklighet som manifesterar sig i mitt i den grå vardagen. I bok efter bok vrider och vänder han på samma tema. Full av självförakt och misströstan fortsatte han att skriva ända till sin död 1924 vid 31 års ålder.
Han har kallats för expressionist därför att han låter den inre verkligheten ta överhanden över den yttre, utan att realismen i skildringen sätts ur spel. Det är i spänningen mellan ett inre kaos och det yttres närmast pedantiska ordning som den speciella overklighetskänslan uppstår. Det konstnärliga medlet för detta är en glasklar, något omständlig och besvärjande stil som iakttar den tyska syntaxens alla regler och aldrig försummar att placera in satsens avslutande verb på dess rätta plats.
Att översätta Kafka är ingen enkel konst men behärskas väl av Hans Blomqvist och Erik Ågren som tillsammans står för projektet med en samlad svensk utgåva av allt Kafka skrev: romaner, noveller, dagböcker och brev. Av inalles arton planerade volymer föreligger nu som numer 14 ett av litteraturens mest omdiskuterade privatbrev.
Brevet till fadern lyder titeln på den 55 sidor långa texten som är ett autentiskt brev riktat till Kafkas far Herman, en sekulariserad judisk köpman i förra sekelskiftets Prag. Han var en storvuxen grovhuggare till karl, framgångsrik i affärer och en hustyrann som utan att någonsin fysiskt lägga hand på sin son med ironi och hån lyckades kväsa all självkänsla hos den spinkiga, ängsliga och sjukliga Franz.
I brevet redogör Kafka detaljerat för den sårande behandling fadern utsatte honom för, men samtidigt understryker han att han inte anklagar honom. Anklagelserna riktar han mot sig själv för att han inte förmådde motsvara faderns förväntningar på en robust och livsduglig son. Läsaren får en rakt motsatt bild av skuldförhållandet.
Hur ska man då tolka detta förfärliga brev – som aldrig kom under adressatens ögon? Är det en vädjan om förståelse och förlåtelse, eller en sjukdomsrapport och ett fall för doktor Freud? Eller har det större räckvidd, till exempel som kritik av den auktoritära överheten i det habsburgska välde där Prag ingick? Eller ett offer för den patriarkala judiska familjetraditionen? Eller mer än så: en bild av den lilla människans existentiella utsatthet i en värld styrd av outgrundliga makter?
Kafkas klart uttalade avsikt var att inleda en dialog med fadern, vilket givetvis var lika naivt som dödsdömt. Samtidigt är det en partsinlaga i en rättsprocess. Franz Kafka och Josef K i romanen Processen är till stora delar samma person.
Det är just denna svårfångade mångtydighet som gör Kafka så fascinerande och Brevet till fadern bjuder i miniatyr den grundläggande problematiken i hela författarskapet.