Walter Isaacsons biografi över den nyligen avlidne Applegrundaren Steve Jobs är en mäktig läsupplevelse. Författaren tecknar en bild av en mycket ovanlig människa i allt annat än förskönande färger.
Steve Jobs var på många sätt ett praktarsle. Han krävde övermänsklighet av sina anställda och saknade helt de spärrar som stoppar de flesta av oss från att medvetet såra andra. Han delade in människor i två kategorier, endera var man en av hans få hjältar eller så var man en skitstövel.
Samtidigt var han en kreativ visionär med en närmast overklig förmåga att förstå vad människor ville ha. Detta ledde till att Steve Jobs kom att förändra världen vi lever i genom att utveckla, omdana och vända upp och ner på ett flertal tunga industrier.
Han definierade och utvecklade vad en persondator var under 70- och 80-talet med Apple II och Macintosh, han omdanade skivindustrin och mobiltelefonmarknaden under 00-talet med Itunes, Ipod och Iphone och hann under sina sista år även omdefiniera hur den datormarknad han en gång varit drivande i att skapa ska se ut i framtiden genom Ipad.
Walter Isaacson lägger i Steve Jobs – En biografi mycket krut på att visa hur det ena inte hade varit möjligt utan det andra. Utan sin kompromisslösa personlighet hade han aldrig nått samma framgång, säger Isaacson och levererar en lång rad anekdoter – eller skräckhistorier snarare – där Jobs hetlevrade humör och rena vansinnesutbrott skildras.
Särskilt under bokens första halva, där fokus ligger på tiden fram till 1985 då Steve Jobs manövrerades ut från Apple, blir beskrivningarna av Jobs dåliga sidor och bristande personhygien väl många. Tveklöst är det så att Jobs som ung var en sämre företagsledare än efter återkomsten till Apple 1997, men jag får ändå känslan av att Walter Isaacson i sin strävan efter att framstå som självständig från sitt intervjuobjekt ibland brassar på lite extra.
Steve Jobs var en gåta. Trots sin hårda och ofta brutala framtoning var han en känslig person som tog djupt illa vid sig när han tyckte sig behandlas orättvist och han föll ofta i gråt. Isaacson levererar inga definitiva svar, inte heller Jobs när han får frågan, men i bagaget finns faktumet att han adopterades bort som barn och ständigt brottades med en rädsla för att bli övergiven.
Relationen till Microsofts Bill Gates går som en röd tråd genom boken. De två magnaterna, båda födda 1955 och varandras motpoler när det kommer till personlighet, framtoning och företagsfilosofi, hade en komplicerad relation. Ofta baktalade de den andres person och gärningar, men Isaacson visar hur de samtidigt drogs till och motvilligt beundrade varandra.
Strax före utgivningen läckte det amerikanska förlaget väl valda delar lämpliga för braskande rubriker, bland annat ett där drogromantikern Jobs gör ner den töntige Gates och säger att denne skulle ha varit en mycket bättre människa om han vågat testa LSD. Att Jobs därmed skulle ha hatat Gates vilket en del rapporter velat göra gällande stämmer dock inte. I bokens slut skildras ett rörande sista möte mellan Gates och Jobs, då Gates i maj i år besökte den svårt cancersjuke Apple-vd:ns hem. ”Vi var som de gamla gubbarna på fabriken som mindes hur det var förr”, berättade Jobs för Isaacson om mötet som varade en hel eftermiddag. Typiskt nog kunde de inte hålla sig ifrån ett par avslutande nålstick heller. Gates filosofi att tillåta Microsofts produkter på många plattformar fungerade visserligen, ”men den ledde inte till särskilt många bra produkter”, konstaterade Jobs. Gates kontrade: Apples besatthet vid slutna ekosystem för sina datorer fungerade, men bara så länge Steve Jobs var chef. Framtiden för Apple var inte så given.
Den andra delen av Steve Jobs karriär, som mångårig vd för filmbolaget Pixar, behandlas inte lika utförligt av Walter Isaacson. Jobs roll där var visserligen aldrig lika framträdande som den på Apple men om inte Jobs köpt bolaget i mitten av 80-talet och pumpat in tiotals miljoner dollar fram till 1995 då Toy story kom, hade den animerade filmkonsten sett annorlunda ut i dag. Den som söker en mer genomgripande bild av Jobs tid under åren i exil från Apple kan med fördel läsa Alan Deutschmans bok The second coming of Steve Jobs.
Det har skrivits många biografier om Steve Jobs. Det unika här är den långvariga tillgången till huvudpersonen själv, Isaacson intervjuade honom kontinuerligt under flera år. Det ger boken ett djup som tidigare saknats i porträtteringen av en av vår tids mest fascinerande personligheter. Steve Jobs framstår som en verklig människa. Med tanke på hur komplex han var, är det en bedrift i sig.