Irriterande och fascinerande

En ny bok:Lars Jakobson: Berättelser om djur och andra (Albert Bonniers Förlag)Lars Jakobsons förra roman, I den röda damens slott, kretsade kring lämningarna av en utdöd civilisation på planeten Mars. Hans nya, i dagarna utgivna bok, Berättelser om djur och andra, utspelar sig oftast på platser som Sundbyberg och Kista och personerna heter sådant som Jörgen, Gunilla och Anders, men att det verkligen är människor det handlar om är långt ifrån självklart. De starkt surrealistiska och sciencefictionliknande inslagen gör att den verklighet som de tio berättelserna utspelar sig i på många sätt känns mer avlägsen än Mars.Att försöka ge en kortfattad beskrivning av vad som händer i boken är näst intill omöjligt. En berättelse, den längsta, handlar till exempel om en privatdetektiv, Jörgen, som gjort det till sin livsuppgift att hålla en kvinnlig socialarbetare, Gunilla, under uppsikt, och se till så att inget ont händer henne.Men egentligen är det inte alls det som historien handlar om. Gunilla är inte bara socialarbetare utan möjligen också ett supereffektivt hemligt vapen eftersom hon har ett utseende som alla tycker sig känna igen. Framför allt är hon enlänk mellan jags värld och wannas, även om hon allt mer håller på att försvinna in i den senare. Mest handlar berättelsen emellertid om hussvamp. En parasit har invaderat Gunillas hem, men i stället för att se det som ett skadeangrepp väljer hon att välkomna den som en gäst. Hon ser till att svampen har ideala levnadsförhållanden, börjar själv att livnära sig på möglet, och tillbringar all sin lediga tid i "gästsvampens" sällskap.Splittrad samlingDe övriga nio berättelserna är lika särpräglade till struktur och innehåll, och på ytan är Berättelser om djur och andra en tämligen splittrad samling. Den kortaste berättelsen är på en och en halv sida, den längsta nästan två hundra sidor och bär i allt väsentligt karaktären av en roman. Det finns dock vissa genomgående teman som håller ihop samlingen, t ex språk, minnen och teknikens obevekliga inträngande i våra privata livsrum.Mest spektakulärt är utan tvekan djurtemat. Där finns t ex den lätt farsartade och komiska berättelsen om en man som är gift med en kvinna som egentligen är en ko. En av bokens mest minnesvärda karaktärer är Mling, en hund/man, beskriven med stor humor och ömhet.Gränsen mellan djur och människa är dock inte den enda som löses upp i boken. I Berättelser om djur och andra sker ständiga förskjutningar och glidningar. Ingenting är beständigt eller absolut. Nuet är samtidigt både framtid och förflutet, verkligheten övergår i hallucinationen, organismen i tekniken, det privata i det kollektiva, jaget blir ett objekt, livet ett datorspel.Vissa inslag i boken bär omisskännlig sciencefictionprägel. Där finns t ex kvinnan som designar kroggäster i hologramform och företaget som utvecklar vapen som kan väcka hemska minnen till liv. Ord som kunskapare och slickare flimrar förbi, utan att få någon förklaring.Sprickor i realismenStarkast blir dock boken när det plötsligt uppenbarar sig små men mycket påtagliga sprickor i realismen, och vardagen för ett ögonblick avviker från sin inslagna kurs. Mer oroande än att det är möjligt att injicera minnen eller att det finns något som heter wannas, som är i högsta grad närvarande i våra liv, är att folk pratar om sig själva i tredje person: "'Hennes man kom till Jörgen för tre veckor sedan', sade Jörgen." Ibland behövs det bara en felläsning för att normaliteten skall rubbas. Hette den amerikanska filmen Magnolia eller Magont?Trots att boken hela tiden rör sig över dessa sprickzoner lämnar Lars Jakobson aldrig helt realismen, eller greppet om samtiden. Motiv som termiter, korrosion, svamp, datavirus, miljöförstöring och sjukdomar bildar en effektivklangbotten till skildringen av en annan, mer svårgripbar upplösning som pågår överallt i samhället. Närvarande är t ex hela tiden hotet om det underliggande våldet som löper som en kolsvart strimma genom hela boken. Briljant är också den korta dialogen där folk pratar i reklamslogans.Så blir science fiction hos Lars Jakobson något nära och påträngande, något i allra högs­ta grad konkret och angeläget för våra dagliga liv. Framtiden är här och den kräver vår ovillkorliga uppmärksamhet.En märklig bokBerättelser om djur och andra är en märklig bok, lika irriterande som den är fascinerande. I Lars Jakobsons labyrintiska prosa är det omöjligt att inte gå vilse, och som läsare ger man ganska snart upp försöken att strukturera och förstå. Det är inte alltid en givande läsning, sällan begripligt, men hela tiden stimulerande. Om det är så särskilt bra är svårt att säga, men man har i alla händelser aldrig läst något liknande. Om hur många böcker kan man egentligen säga det?Lars Jakobson har en alldeles egen röst i den samtida prosan.