Intresset för helgonen inte mättat

Boken Helgonen publiceras i dagarna. Författaren, lundateologen Per Beskow, har sammanställt drygt 300 minibiografier över personer som helgonförklarats inom de katolska och ortodoxa kyrkorna. Till varje levnadsteckning har också fogats ett porträtt som – före fotokonstens tid – hämtats från olika håll inom konsten.

Som alla historieintresserade läsare vet har helgon och helgonkulter spelat en viktig roll i Europas och Mellanösterns historia sedan antiken. De första helgonen var apostlar och andra ledare för de första kristna församlingarna som led martyrdöden i Romarriket. Intresset för helgonen har inte mattats.

Än i dag beger sig miljoner troende människor till Rom och andra vallfartsorter. Helgonbilder intar en central plats i många katolska och ortodoxa hem.

Varje helgon kan betraktas som en produkt av sin samtid och de värderingar som rådde vid det tillfället. Det är, för att ta ett exempel, en himmelsvid skillnad mellan vår tids Moder Teresa och helgonet Olav den helige som var mycket populär i hela Skandinavien på medeltiden. Olav Haraldsson var en framgångsrik krigarhövding under vikingatiden som allierade sig med kristna missionärer för att underkuva norrmännen och lägga grunden till en norsk statsbildning.

Kunskap om helgonens verkliga liv, folkliga helgonkulters uppkomst och kyrkans helgonproduktion under nästan tvåtusen år är värdefull och spännande, tycker jag.

Men tyvärr får man inte veta något om allt detta i Beskows bok. Helgonen kan beskrivas som ett komprimerat konversationslexikon – ett porträttgalleri med elementära faktarutor som väl närmast hör hemma på bibliotekens referensbokhyllor. Tillsammans med herdaminnen, Svenskt Biografiskt Lexikon och Nationalencyklopedin.