Intetsägande bakfyllepladder

Magnus Uggla sällar sig nu till den skara som publicerar sin blogg i bokform. Mellan augusti 2007 och februari 2008 gjorde han uppskattningsvis 1 000 inlägg bestående av kortare texter och bilder tagna med mobilen. Att publicera bloggar på papper, hans är inte den första, måste vara ett av de mest överflödiga projekt bokmarknaden kommit på.

En blogg är - om nu någon missat det - en sida på nätet, där den som har bloggen, med jämna mellanrum skriver om i princip vad som helst för alla att läsa. Många bloggar är som öppna dagböcker, andra är forum där en grupp, en enskild, ett företag eller evenemang löpande beskriver sin professionella verksamhet, ofta på ett lite personligt sätt.

Magnus Uggla kallar sig rockstjärna. Och det är ett epitet som passar honom efter omkring 20 skivor och otaliga turnéer sedan sjuttiotalet. Han bloggar om familjen, bacillskräck, drinkar och skivbolagsbranschen. Han beskriver hur man kan gå på en offentlig toalett utan att röra något som någon annan har rört. Han blandar en drink och fotograferar sig själv med den, säger skål och kallar sig helgalkoholist.
Uggla förhåller sig med en rejäl distans till allt han skriver. Därför riskerar han ingenting när han blottar det som ser ut som om det vore känsligt privat. Den tydliga baktanken med bloggen är att den är skriven för att lansera en kommande skiva och den därefter följande turnén. Det går inte att läsa texten på annat sätt.

Att förlaget på baksidestexten skriver "den roligaste bok som det här landet har skådat sedan En dramatikers dagbok" är förmätet och inte alls relevant: det är två väsensskilda böcker. Att Ugglas bok skulle vara "452 sidor offentlig självanalys" är helt missvisande. Här finns bara intetsägande bakfyllepladder - ingen analys värd namnet.
Det kanske är överambitiöst att kritisera, Uggla själv kallar sina bloggtexter för "idiotiska inlägg". Det finns mängder med skräp på Internet - det är som det ska: en viktig poäng är att vem som helst ska kunna lägga ut texter. Men när en blogg trycks i bokform ändras situationen helt. Man förväntar sig att förlagen ska ge ut litterär kvalitet. Om jag vore Magnus Uggla skulle jag spåra upp vartenda exemplar, köpa tillbaka det och frakta hela upplagan till närmsta returpappercentral.

Intetsägande bakfyllepladder

Uggla tråkar ut läsaren med att publicera sin pladdriga blogg i bokform, skriver Magnus Dahlerus.