Intellektuella konstruktioner

Det finns något kyligt och beräknande i Paul Austers prosa. Hans romaner är skickligt komponerade, välskrivna och oklanderligt stilrena, alltid intressanta och aldrig banala, och man läser dem med oavlåtligt intresse. Däremot är det sällan hans böcker verkligen berör. Snarare än att träffa läsaren i magen eller hjärtat framstår de som intellektuella konstruktioner. Men om den kyliga, stundom arroganta tonen, och den intrikata, abstrakta intrigen riskerar att stöta bort läsaren, så är författarens begåvning sådan att man trots allt har svårt att lägga ifrån sig boken. Det är också en sådan läsupplevelse som väntar i Austers i senaste till svenska översatta roman, Mannen i mörkret.

Boken handlar om den drygt sjuttioåriga, pensionerade litteraturkritikern August Brill, som varit med om en bilolycka och nu återhämtar sig i sin dotters hus i Vermont. Han är dessutom nybliven änkling, och sörjer fortfarande sin hustru. I huset finns också en annan konvalescent, hans dotterdotter Katya. Hennes före detta pojkvän har mördats, och hon lägger skulden på sig själv.

Handlingen utspelar sig under en enda natt, då Brill som vanligt ligger och vrider sig, utan att komma till ro. För att få tiden att gå berättar han historier för sig själv. Inuti sitt huvud har han skapat en parallell verklighet. I detta alternativa USA är året fortfarande 2007, men attacken mot World Trade Center den elfte september 2001 har aldrig inträffat och USA har aldrig invaderat Irak. Efter George W Bushs kontroversiella valseger 2000 lämnade ett antal delstater unionen och ett inbördeskrig bröt ut mellan federationen och Amerikas Oberoende Stater. Det är ett krig som ödelagt många städer och kostat miljoner människoliv.
Det är först när läsaren får reda på hur det gick till när Katyas pojkvän dödades, som man plötsligt förstår att denna alternativa historieskrivning inte alls är någon mardröm, utan tvärtom en önskedröm.

Som så ofta hos Paul Auster är skillnaden mellan verkligheten och fiktion ett centralt tema. Ett annat återkommande motiv är författaren som Gud och skaparens ansvar gentemot sina fiktiva karaktärer. I Brills nattliga fantasier får vi möta Owen Brick, en helt vanlig amerikansk kille som bor i Brooklyn tillsammans med sin argentinska fru och försörjer sig som trollkarl på barnkalas. Men en morgon vaknar han i en parallell verklighet, i ett USA som är honom fullständigt bekant, och främmande. Slumpen har utsett honom till att bli den man som skall sätta stopp för inbördeskriget. Det är bara om August Brill - mannen som under sina sömnlösa nätter fantiserat ihop denna värld - dör, som kriget kan få ett slut. Och eftersom Brick råkar vara huvudpersonen i berättelsen är det han som får uppdraget att mörda Brill.
Det är utan tvekan en fascinerande intrig som Auster väver ihop, men tyvärr är utförandet alltför skissartat. Såväl Bricks berättelse som den alternativa amerikanska historieskrivningen behandlas på ett ytligt och föga övertygande sätt. Auster undviker till exempel helt det dilemma som Brick och de övriga figurerna i den parallella amerikanska verkligheten rimligen borde ställas inför: om Brill dör är det ju inte bara kriget som försvinner, utan hela den värld som det utspelar sig i, vilket skulle betyda att Brick och de andra karaktärerna dör med sin skapare. Men i stället för att driva det hela till sin spets, till exempel genom att låta Brick möta Brill, släpper Auster spåret ungefär halvvägs in i romanen, och fördjupar sig i stället i Brills relation med den döda hustrun och omständigheterna kring Katyas pojkväns död.
Även om denna del av boken är föga originell eller intressant är det lågmälda, förtroliga samtalet mellan Brill och hans barnbarn, som utspelas under det nya dygnets första timmar, fint beskrivet, och det enda som ger lite hopp i en i övrigt mörk berättelse. Det finns trots allt kärlek och medmänsklighet, och när natten är som mörkast kommer gryningen. Det går till och med att försonas med ondskan, om man bara inser att "de usla handlingar som människor begår mot varandra inte bara är avvikelser - utan att de utgör en väsentlig del av det som är vi".

Mannen i mörkret är en bitvis stark och tankeväckande roman, men den är också ett intressant tidsdokument. Den går att läsa som ett exempel på hur den amerikanska kulturen och litteraturen inte bara försöker hantera Irakkriget, utan också känslan av att det amerikanska imperiet svajar.

Intellektuella konstruktioner

Paul Austers alternativa amerikanska historieskrivning i Mannen i mörkret behandlas på ett ytligt och föga övertygande sätt, skriver Catrine Ormestad.