Ibland möter man uppfattningen att internet kommer att i grunden förändra litteraturen, inte bara i sättet litteratur konsumeras eller produceras utan själva formen och innehållet, och att detta med nödvändighet är gott. Men än oftare möter man åsikten att internet ska hållas utanför litteraturen, att författare som inlemmar det digitala har något sökt över sig. Litteraturen ska helst vara ”tidlös”, det vill säga placerad någonstans mellan förra sekelskiftet till sent 1900-tal. Men ingen litteratur är tidlös, det som framstår som tidlöst är det som är tillräckligt nära för att vi ska ”känna igen oss” men tillräckligt fjärran för att det inte ska uppfattas som banalt.
Tao Lin, född 1983 och bosatt i New York, är en författare som mycket bestämt placerar sig i den nära samtiden. Gmail, Twitter och Facebook är lika självklara i Tao Lins litterära universum som ekologisk sojamjölk och receptbelagda läkemedel. Han är den mest omtalade författaren inom den litterära trenden alt lit (alternative literature) som kännetecknas av en icke-hierarkisk uppdelning mellan det digitala och analoga där Twitter som poetisk plattform är lika naturligt som boken.
Nu presenteras Tao Lin för en svensk publik – även om den riktiga introduktionen skedde när Pocketshop började sälja den roliga romanen ”Taipei” i somras – med ”Sno kläder på American Apparel”. Det är en kortroman som glider över livets yta, här är känslor och tankar, motiv och orsaker frånvarande, livet är något som bara händer. Sam, en författare in spe chattar på Gmail, flyttar ihop med sin flickvän Sheila, gör slut. Sam åker fast när han snattar en tröja på American Apparel och får samhällstjänst, han jobbar på en ekologisk veganrestaurang och träffar en tjej som bjuder honom till en klubb där Moby är dj.
Sam går genom det år, eller så, som romanen utspelar sig under utan att stanna upp. Det är en roman om tidens gång, om livet som ”bara är” med all sin längtan, förvirring, spleen och utsatthet. Mänskliga känslor som inte förändras av mediala paradigmskiften. Om vår kommunikation sker via mejl eller brev är i högre grad förändringar av formen än innehållet för att uttrycka det mycket förenklat.
Tyvärr är Andreas Vesterlunds svenska översättning undermålig och full av anglicismer. Den engelska grundtexten lyser igenom, och det svenska språket börjar aldrig att leva. Tao Lins tillbakalutade, talade engelska blir i svensk språkdräkt till en stel konstruktion och jag önskar mig en översättare som tog större friheter med originaltexten.