Inlevelsefullt om ett mord i Östervåla

Det blodiga Östervålamordet den 19 februari 1896 på poststationsföreståndaren och klockaren Åkerlund förblir ett av de mest gåtfulla brotten i svensk kriminalhistoria. På poststationen, innanför en låst dörr utan nyckel, påträffades Åkerlund med så svåra skador i huvudet att han avled inom några timmar. Ett stort polisarbete inleddes.Nyckeln till det låsta rummet hittades den 24 februari av en skolpojke på den tillfrusna bäcken. Två bedömningar skymtar i det stora rättegångsmaterialet. Man anser antingen att nyckeln var bortkastad av den flyende mördaren eller att den medvetet placerats på isen av en mördare i grannskapet.Delvis en bildningsromanÄn en gång aktualiseras dessa dramatiska händelser i den stillsamma norduppländska miljön. Det sker i en bok som delvis är en bildningsroman och heter Så gott de kunna, en titel som hämtats från Strindbergs Ett drömspel. Författare är Rune Nordin, flitig skribent inom arbetarrörelsen som själv har vuxit upp i Östervålabygden.Nordins prosa får särskild konkretion när han för in självbiografiska inslag och erfarenheter av kroppsarbete och beskriver kampen för tillvaron hos folket i Östervålatrakten. Men det är det stora avsnittet under rubriken Den grå ondskan om mordet på poststationen som här skall föras på tal. Genom lokala berättartraditioner har omständigheterna kring mordet levat kvar i närmare hundra år. Senast har Eva Paulsson skrivit om mordet ur lokalt perspektiv i Östervålas skriftserie Vår hembygd (nr 2 1977).Den kände advokaten och liberale politikern Eliel Löfgren hade redan på sin tid genomfört en stor kriminalhistorisk och rättssociologisk utredning med titeln Klockorna i Östervåla (1934). I denna bok och i folks berättelser i bygden har funnits ett rikt dramatiskt stoff som Rune Nordin inte förslösar.Tjänstgörande länsman, som styrdes av förutfattade meningar, försökte genast sätta fast en kringflackande försäljare av enkla varor vid namn Erik "Börstil" Eriksson. (Tillnamnet hade han fått efter Roslagssocknen Börstil.) Han hade råkat vara i närheten av brottsplatsen vid den kritiska tidpunkten, eftersom han sökte hjälp för sin hustru som just skulle föda.Hjärtskärande ödenMen länsmannen lyckades inte få fram hållbara bevis mot "Börstil". Efter ett helt år (!) i rannsakningsfängelse måste han släppas. Detta var en tid då fattigfolk fick sina hårda törnar i domstolarna. Man kan knappast tala om likhet inför lagen. Rättighet till försvarsadvokat fanns ännu inte. Rune Nordin lever sig in i "Börstils" och hans familjs öden, som han med rätta finner allra mest hjärtskärande i hela kriminalhistorien.Det är i denna fas av undersökningarna som tyngdpunkten i Nordins bok ligger.Nästa försök att klara upp brottet gjordes 1904 och blev lika misslyckat. Den omtyckte skolläraren Blomberg i Öster-våla betraktades av några i bygden som ovän till poststationsföreståndaren. En hårdför landsfiskal tog fasta på de onda ryktena och satte läraren i rannsakningshäkte. Det kan betraktas som ett desperat försök att föra undersökningen vidare. Blomberg behandlades dock på ett mänskligare sätt än "Börstil" under förhören, han släpptes inom kort ur fängelset och mottogs med tal och hyllningar av en stor folkmassa vid hemkomsten.Tredje etappen i brottsdiskussionerna inträffade 1927, då en ökänd luffare under ett förhör om knivskärning helt oväntat bekände Östervålamordet. Han var gammal och illa sjuk och tog senare tillbaka erkännandet, men upprepade det återigen på dödsbädden inför en sjuksköterska. Någon möjlighet att pröva målet än en gång fanns dock inte. Luffaren var dödssjuk och förvirrad och brottet preskriberat enligt en nykommen lag.Den unge notarien Eliel Löfgren råkade sitta ting när Västmanlands östra domsaga hade att ta ställning i målet mot Eriksson—"Börstil". Han blev sedan rättegångsbiträde för Blomberg 1904 och genomförde ett framgångsrikt försvar där han rev sönder åklagarens indiciekedja. Efter luffarens bekännelse 1927 bestämde han sig för att skriva en bok om hela skeendet. När boken blev klar 1934 gav han den titeln Klockorna i Östervåla på grund av alla klockslag och avståndsmätningar som noga hade registrerats under polisarbetet.Löfgrens bok handlar djupare sett om bristerna i sekelskiftets svenska rättsväsen. Det är denna i grunden sociala linje som Rune Nordin driver vidare i sin roman.