Inifrån Mellanöstern

Av alla klichébilder av islam som finns i väst är förmodligen den om kvinnoförtrycket den starkaste. Ingenting har kommit att symbolisera den muslimska världens påstådda brutalitet och primitivitet så som de beslöjade kvinnorna.
I reportageboken Två sorters drömmar. Kvinnoliv i Mellanöstern försöker frilansjournalisten Sophie Heine ta reda på hur det egentligen är att leva som kvinna i ett muslimskt samhälle. I trettio korta kapitel gör hon snabba och förvisso något ytliga nedslag i en rad kvinnors vardag; hon träffar skolflickor, singelmammor, bloggare, kvinnliga politiker och författare, fotbollsspelare, jurister, magdansöser, universitetsstudenter, hemmafruar och prostituerade, och låter dem berätta om sig själva och sina liv, och om förhållandet till islam och det jordanska samhället i stort.

Den bild som framträder ur denna brokiga mosaik av kvinnoöden är kluven. Där finns å ena sidan en omfattande diskriminering och dubbelmoral - vad som är tillåtet för männen är förbjudet för kvinnorna - och en stor ofrihet, å andra sidan tycks de flesta kvinnor ha accepterat sin situation och skulle aldrig komma på tanken att bryta mot samhällets och religionens lagar i en kultur där islam på ett självklart sätt genomsyrar livet, från koranverserna som spelas på förlossningsavdelningen till ålderdomens hajj, vallfärd till Mecka. De flesta kvinnor som Heine intervjuar är själva troende och vill inget hellre än att leva som en god muslimsk kvinna. Och de som är kritiska till religionen kommer ofta från sekulära samhällsgrupper.
Både Heine och kvinnorna hon möter är överens om att könsförtrycket egentligen inte är ett problem som skall härledas till islam, utan till den arabiska patriarkala kulturen och traditionen.

Sophie Heine har bott i Amman sedan 2003, där hon rapporterar för tidningar och radio, och lokalkännedomen är något som ger djup och färg åt boken. Där finns flera riktiga pärlor, till exempel mötet med den enda kvinnliga taxichauffören och rörmokaren i Amman.
Det är uppenbart att hon velat skriva om kvinnor som bryter mot stereotypen av den hunsade, förtryckta muslimska kvinnan, och det lyckas hon väl med - så väl att man kan känna att boken handlar om de färgstarka undantagen, snarare än den stora majoriteten. De kvinnor hon möter är i allmänhet starka och vältaliga, de arbetar och studerar och kräver respekt och rentav jämställdhet, och får det i allmänhet. Visst ger boken också utrymme för sorgsna, upprörda och hjälplösa röster - kvinnan som blir slagen av sin man och terroriserad av sin svärmor, den förtvivlade flickan som sytt ihop mödomshinnan sedan pojkvännen lämnat henne, kvinnorna som tvingas acceptera att maken tagit flera fruar - men de är en klar minoritet.

Det är svårt att avgöra hur representativ denna bild av kvinnornas situation i Jordanien egentligen är, men Sophie Heines bok är i alla händelser mycket läsvärd eftersom den fångar mångfalden i den muslimska kulturen. Hon skriver på en ren och flyhänt tidningsprosa och skildrar kvinnorna hon möter med värme och sympati. Själv är hon emellertid nästan helt osynlig, vilket är synd. Trots allt är hon ju också kvinna som lever i ett muslimskt samhälle och boken hade nog vunnit på om den gjorts lite personligare.

En annan reportagebok som behandlar vardagen i Mellanöstern är Eva Sohlmans Arabia Felix i terrorns tid. Resor i Jemen. Till skillnad från Heine bor Sohlman inte i landet hon skildrar, men lyckas trots sitt utifrånperspektiv ge intressanta inblickar i det slutna Jemen.
Syftet med hennes resor i regionen var egentligen att rapportera om Jemens roll i det USA-ledda kriget mot terrorismen, men boken kommer ändå till största delen att handla om den av khat och Kalasjnikovs präglade vardagen i Jemen. Trots att Sohlman främst rör sig i männens värld skriver även hon om kvinnornas situation, bland annat besöker hon ett kvinnofängelse, där de flesta intagna är dömda för "kärleksbrott". De har med andra ord haft sex med en man utanför äktenskapet. Eller blivit våldtagna.

Sohlmans berättarstil är mer känslosam och mer värderande än Heines och hon är också mer kritisk till islam, men den bild de ger av religionens roll i livet i Mellanöstern är påfallande samstämmig. Islamiseringen ökar, konstaterar de, men trots att det finns starka reaktionära och fundamentalistiska krafter som motsätter sig förändring - vare sig det gäller demokrati eller jämställdhet - så finns det fortfarande utrymme för avvikande åsikter och livsstilar. Ytterst tycks det handla om individens förmåga att stå emot trycket från de flerhundraåriga traditionerna, vilket bland andra "fruktdrottningen" Amina, som kontrollerar nästan hela den jemenitiska exportmarknaden av frukt och grönsaker, kan vittna om.
Det är reportageböcker som både kullkastar och bekräftar stereotyperna om islam, men som var och en på sitt sätt vittnar om den stora mångfalden i den muslimska världen.

Inifrån Mellanöstern

Två böcker om Mellanöstern ger en påfallande samstämmig bild av livet där, skriver Catrin Ormestad.