Individens vanmakt

Det Finska kriget bröt ut den 21 februari 1808 när två ryska arméer gick över den dåvarande gränsen mellan Sverige-Finland och Ryssland. Den ena truppstyrkan angrep gränsposteringen vid Ahvenkoski strax öster om Lovisa på kusten och den andra trängde in längre norrut i Savolaks. Den långvariga svenska reträtten stannade upp först i mars 1809 sedan ryska trupper ockuperat Åland och trängt ner till Umeå på den norra fronten. Det slag som avgjorde kriget inträffade dock redan den 14 september 1808 när den svensk-finska huvudarmén, som leddes av Carl Johan Adlercreutz, besegrades av ryssarna vid Oravais i Österbotten.

Boken September 1808 består av 25 separata essäer. I ungefär hälften av kapitlen fokuserar författaren, den finlandssvenske idéhistorikern Nils Erik Forsgård, på kriget och dess konsekvenser för lokalsamhället och den härtagna civilbefolkningen. I de resterande avsnitten gör författaren ett kreativt försök att fånga det andliga och politiska klimat som rådde i Europa på den tiden.
År 1808 stod den franske kejsaren Napoleon på höjden av sin makt. Vid ett toppmöte i Tilsit (Sovetsk), som hölls i juli 1807, hade Napoleon och den ryske tsaren Alexander delat upp hela Europa i en fransk och en rysk intressessfär. Vid nästa furstemöte i Erfurt, som avslutades i oktober 1808, planerade de två kejsarna militära kampanjer mot det osmanska riket, Mellanöstern och Indien för att tvinga det brittiska imperiet att sluta fred. Men samtidigt började Napoleons välde att knaka i fogarna. Över hela kontinenten stegrades missnöjet med Frankrikes arroganta ockupationspolitik och den proklamerade kontinentalblockaden mot Storbritannien som skadade näringslivet i alla Europas länder.

På den europeiska nivån pejlar Forsgård stämningsläget hos tidens ledande intellektuella stjärnor som Goethe, Coleridge, Madame de Staël och Beethoven. På den lokala nivån i Finland får 'vanliga' människor komma till tals. "Krig, hunger och smittosamma sjukdomar äro nära anförvandter, ifrån hvilka oss förskona, milde Herre Gud!" Så skrev bonden Johan Blåman från Nykarleby socken i juni 1808 när kriget - och rödsoten - skördade allt fler offer i byn. Med hjälp av bevarat arkivmaterial samt brev och dagböcker kan författaren kartlägga de dödliga epidemisjukdomar som grasserade i krigets spår och levandegöra enskilda soldaters och flyktingars tragiska öde.
"Krig är politikens fortsättning med andra medel" skrev den preussiske militärteoretikern Carl von Clausewitz när han analyserade napoleonkrigen (1804-14) i det berömda verket Vom Kriege. September 1808 är, tycker jag, en finstämd liten bok som uppmärksammar den enskilde individens vanmakt när nyckfulla furstar väljer att starta sitt blodiga krigsspel.

Individens vanmakt

Nils Erik Forsgårds essäsamling September 1808 fokuserar krigets konsekvenser för individer och försöker fånga det andliga och politiska klimatet.