Den tidigare närmast monokroma bilden av Indien som ett land präglat av fattigdom, misär och underutveckling har på senare år ändrats radikalt. I dag talar rapporterna från ”världens största demokrati” om nästan sagolika framgångar inom vetenskap och teknologi. I dag är Indien ett framtidsland med en växande medelklass av välutbildade människor, en attraktiv marknad för västerländska investerare och en allt mer betydelsefull faktor att räkna med som en kommande ekonomisk och teknisk stormakt.
När fjolårets Man Bookerpristagare Aravind Adiga nu återkommer med en ny Indienskildring efter den prisade Den vita tigern är det dock inte detta ”nya” Indien som behandlas. I stället vrider Adiga klockan tillbaka till tiden före det stora undret. Romanen Mellan attentaten utspelar sig i en liten fiktiv stad på den indiska sydvästkusten, och tiden är, som titeln säger, den mellan de båda politiska händelser som kom att medföra radikala förändringar: mordet på premiärministern Indira Gandhi 1984 och mordet på hennes son och efterträdare, Rajiv Gandhi 1991.
Till formen är den nya boken upplagd som en lite gammaldags guidebok för presumtiva turister i staden Kittur, ”belägen någonstans mellan Goa och Kozhikode ”försedd med en enkel karta och med nedslag i fjorton människors liv och verklighet. Varje avsnitt inleds med en introduktion modell turistguide där det exempelvis kan låta så här: ”Mot bakgrund av stans rika historia och naturskönhet, och mångfalden av religioner, klaner och språk, är minst en veckas vistelse att rekommendera. ”Eller på ett annat ställe: ”Bundur har den högsta kriminaliteten i Kittur och är platsen för ofta förekommande knivslagsmål, polisrazzior och ingripanden.” Greppet är genialt och försätter omedelbart läsaren i en osäker position: hur ser egentligen bilden av Den Indiska Staden på 1980- och 1990-talet ut när en av dess egna tecknar den?
Den som läst Den vita tigern känner genast igen Adigas stil, präglad som den är av en inte sällan halsbrytande humor och bitsk ironi men med en underton av på en gång största empati och desillusionerade verklighetssyn. Adiga känner sina landsmän (läs: människans natur) och sitt ämne och han skildrar kampen för överlevnad i ett skikt av världssamhället där det snarare är djungelns än demokratins lagar som gäller.
Mellan attentaten går i närstudier kring sådana fenomen som det officiellt avskaffade men i praktiken högst levande kastsystemet.
Adiga riktar ljuset mot de många olika språken och religionerna som är företrädda i hans stad, totalt dominerad av hinduer men med små spillror också av andra trosläror. Dråplig är reflexionen från en drabbad att kanske ha turen att i nästa liv få födas som kristen, bara hon ser till att synda tillräckligt mycket i det nuvarande livet! Han skriver om tiggeriet i ett av bokens starkaste kapitel där familjens barn är de som tvingas till den förnedrande sysslan för att skaffa medel till faderns drogberoende. Kvinnornas situation gestaltas också den med färgstarka, avslöjande närbilder av arrangerade äktenskap, men också av de aldrig gifta kvinnornas utsatthet och omöjlighet att resa sig och få forma ett eget liv. Andra företeelser som behandlas är korruptionen inom pressen och den lokala politiken.
Några kapitel tecknar först bilden av det som kan se ut som en framgångsrik strategi för att ta sig upp ur eländet via arbete och en portion tur. Men i slutändan visar det sig oftast att allt återgår till det vanliga när exempelvis en arbetsgivare ”tröttnar” på sin anställde och helt enkelt sparkar ut honom eller henne tillbaka ner i rännstenen. Det är de rika som har makten, den fattige har i längden ingenting att sätta emot den rådande ordningen. Och att vänta sig några politiska aktiviteter som skulle kunna ändra detta förhållande är bara naivt; skildringarna av systemet med mutor och politiska lögner och svek, också på högsta nivå, är svidande.
I Den vita tigern beskriver Aravind Adiga hur en man med försåt och list ändå lyckas klättra upp på den sociala samhällsstegen, låt vara till ett svindlande högt pris. I den nya boken finns inga sådana klassresenärer. De som försöker ramlar snart tillbaka till den bistra verkligheten.
Vore det inte för Aravind Adigas märkliga förmåga att skildra allt detta elände med både värme och humor skulle läsningen av Mellan attentaten vara nästan outhärdlig. Nu är boken en fascinerade vägledning till förståelsen av det rika, komplicerade landet Indien, förmedlad genom närstudiet av en stad och några av dess invånare.