Senast han spelade med i en film själv var i utmärkta Gran Torino som kom 2008. Som regissör är han än mer aktiv. Invictus – om Nelson Mandela – går just nu på biograferna och runt hörnet väntar ytterligare två, nästan färdiga filmer: Hereafter och Hoover.
Clint Eastwood, eller Clintan som han oftast kärleksfullt kallas för, har ofta setts som kontroversiell under sin karriär. De första filmerna han medverkade i är det nog heller just ingen som minns i dag eller längtar efter att se. Monstret tar hämnd var den första och kom för nästan precis 55 år sedan, 13 maj 1955. Det skulle dröja till tv-serien Rawhide fyra år senare innan han fick sitt genombrott. Serien gick i 217 avsnitt.
Men självklart var det den trio filmer med regissören Sergio Leone, som då lite föraktfullt benämndes spagettiwesterns, som blev hans definitiva start. För en handfull dollar kom 1964 och sedan dess är han en ikon som alternativ västernhjälte. Han skulle senare starkt utveckla genren också med filmer som Pale rider och De skoningslösa. Roller som Dirty Harry förstärkte bilden av en lika rättrådig som hänsynslös figur och gjorde honom till superstjärna. ”Make my day, punk!” var länge ett populärt uttryck från filmen.
Men det är också samme man som på senare decennier gjort filmer som Broarna i Madison County, Mystic River, Million Dollar Baby och många andra med ett tydligt socialt och humanistiskt budskap. Sextiofem filmer har det blivit hittills som skådespelare.
Han blev tidigt intresserad av att regissera och det även om det inte är som just regissör han framträder tydligast har han fått mängder med kritikerberöm och priser för sina filmer. Första egenregisserade filmen var Mardrömmen som kom 1971 (samma år som The Beguiled). Till dags dato har det blivit 35 egna filmer.
Den amerikanske cineasten och skribenten Richard Schickel har skrivit boken Clint – Retrospektivt, som är lika mycket en snygg och lättläst hyllningsbok som ett snabbt uppslagsverk om Clintan sedd i backspegeln. Själv säger denne i förordet att det aldrig legat för honom att se tillbaka: ”det får andra göra”.
Boken är i storformat och de 288 sidorna innehåller en fyllig genomgång av varje film han gjort, som skådespelare eller regissör. Det rikliga bildmaterialet sägs till en hel del vara från Clint Eastwoods eget privata arkiv.
Boken tillför just inget nytt i sig, men det är välskrivet och intressant för alla med intresse för denne för filmen så viktiga person. Det är också roligt att läsa vad Clint Eastwood själv säger om de filmer han medverkat i, framför eller bakom kameran. Han är frispråkig med vad han tycker om det han gjort och skräder inte orden, vare sig han tycker att han gjort något bra eller dåligt. Ungefär som sina rollfigurer alltså.