Idol som håller för granskning
Torgny Segerstedt, publicisten som ingen kunde få tyst på, har blivit föremål för en ny och intressant biografi av Kenne Fant, konstaterar Tore Winqvist.
Torgny Segerstedts liv finns nu dokumenterat i en intressant biografi.
Foto: Scanpix
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om Torgny Segerstedt har det givetvis skrivits åtskilligt, både om publicisten och privatpersonen, bl a av dottern Ingrid och sonen Torgny junior. Ändå fyller Kenne Fants biografi en viktig funktion genom att den ser sitt föremål på distans och, trots en samhällssyn på ungefär samma våglängd som Segerstedts, undviker en lättköpt idolisering. Fant inleder med en fyllig beskrivning av Segerstedts yttre liv alltifrån barndomen i Karlstad, med en konservativ och ganska auktoritär men idealistisk och strävsam far, via religionshistoriska studier i Lund till docentur och professur och från 1917 huvudredaktörskapet för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT). Därefter följer en i stort sett kronologisk genomgång av GHT:s och Segerstedts ställningstaganden och idéstrid mot framför allt nazismen. Ett stort antal citat ur de s k I dag-artiklarna ger besked om varför Torgny Segerstedt nog måste betraktas som den främste och mest inflytelserike publicist vårt land upplevt.
Den glöd för individens frihet och okränkbarhet och för allas människovärde, som hela tiden lyser igenom de högstämda eller ettrigt ironiska tonfallen, lär aldrig ha överträffats. Även utan hans envisa röst under de mörka åren skulle det nog ha funnits demokratiska vakthållare och klockrena liberaler, men knappast med samma inflytande över allmänna opinionen och de djupare känslorna.
Fants disposition är ibland lite godtycklig med överraskande kast mellan olika ämnen, men boken är ändå ett kraftprov av den 85-årige tidigare skådespelaren, regissören och numera författaren. Den belyser bl a hur både arv och miljö bidrog till att forma Torgny Segerstedts frihetslidelse och envisa liberalism. Både hos honom och hos Hammarskjöld utgör naturligtvis en avgörande faktor den kristendom de utgått från och var för sig bearbetat till en personlig, föga ortodox men konsekvent livssyn. För Hammarskjöld ledde den till pliktuppfyllelse på gränsen till kristusidentifikation, för Segerstedt till en kampvilja där de höga idealen inte bara var vackra ord utan den konkreta och ohejdbara kraften bakom dem.
Segerstedt använde en gång Tegnérs självkarakteristik på sin egen envisa individualism: "jag är som laxen: jag simmar helst emot strömmen". Som tongivande publicist bidrog han starkt till den starka polariseringen mellan kompromissvilliga pragmatiker och principfasta idealister som kännetecknade svensk opinionsbildning under 30-talet och andra världskriget. Den lever i viss mån kvar ännu i speciellt den västsvenska liberalismen och kunde enklast beskrivas som klyftan mellan HT- och GP-folk, mellan dem som byggde sin framtidstro på Segerstedts skarpskurna och tidlösa idéer och dem som trivdes bättre med Harry Hjörnes vardagligare och anti-heroiska resonemang. I någon mån samspelar den med en spänning mellan intellektuella och "småborgare", men främst är den en läggningssak. En nutida spegling av denna motsättning finns i hållningen till EU och speciellt NATO; inriktning på egenintresset kontra benägenheten att offra något för solidaritet gentemot gemensamma grundvärderingar.
Fant tangerar en intressant frågeställning när han undrar vilka beslut Segerstedt själv skulle ha fattat om han varit utrikesminister i stället för Christian Günther. Han skulle förstås inte velat dra in landet i kriget, men han skulle nog tagit större risker och gjort färre eftergifter. Framför allt ingick i hans roll att hävda rätten till fri åsiktsbildning och information, och därvidlag drevs han av både djup övertygelse och förväntningar från en stor del av allmänheten.
Segerstedts stilistiska briljans finns det många exempel på i Fants biografi. En av inspirationskällorna och förebilderna var Fröding, också en konstnärsnatur från Karlstad. Det strikt privata tangerar Fant relativt varsamt; den ömtåligaste och märkligaste sidan var hans allmänt kända förhållande till långvariga älskarinnan Maja Forssman, hustru till hans egen styrelseordförande. Något privathelgon var han nog inte.
En ny bok
Kenne Fant
Torgny Segerstedt
Atlantis
Kenne Fant
Torgny Segerstedt
Atlantis