Idéerna bakom kriget

Varför sker det som sker i världshistorien? Vilka faktorer ligger bakom de största och viktigaste händelserna? Historievetenskapen har haft lite olika svar på sådana frågor. Förr i världen gjorde man kungar och kejsare ansvariga för utvecklingen. När jag själv läste historia i Uppsala fäste man uppmärksamheten på i synnerhet ekonomiska faktorer. Sedan kom en period med ideologiska förtecken. Men kanske är vi nu tillbaka till det personliga.

När Svante Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria i Lund, skriver om andra världskriget ger han boken titeln Fyra som förde krig, Hitler, Stalin, Churchill, Roosevelt och idéerna de stred för. Det säger ganska tydligt vilken inriktning han har. Personerna och idéerna står i centrum för hans beskrivning av andra världskriget och dess betydelse.
Boken inleds med de fyra huvudpersonernas bakgrundshistoria. Vad gjorde de innan kriget bröt ut, vilken position hade de i samhället? Svante Nordin konstaterar att Winston Churchill och Franklin Roosevelt båda tillhörde Englands respektive USA:s absoluta sociala topp med förfäder som haft inflytelserika poster i generationer. Medan däremot Hitler och Stalin kom från samhällets botten. Hitler hade till och med varit uteliggare en tid.

Svante Nordin redogör också tydligt och pedagogiskt för de politiska idéer som de fyra stod för. Det är kanske inte så lätt som det förefaller, och författaren funderar kring detta, inte minst i fråga om Roosevelt, vars idéer inte var så framträdande. Så gör författaren en föredömligt kortfattad men ändå rättvisande redogörelse för andra världskriget från politiska utgångspunkter.
Och sedan följer det som är författarens avsikt med boken. Han skriver själv att den syftar till värdering och omvärdering. "Jag har velat skildra idéernas krig och krigets idéer," skriver han.

Och vilka omvärderingar är det då han för fram? De intressantaste enligt min mening är att han betonar att både Hitler och Stalin var mer revolutionära än man brukar framställa dem. Hitler ville verkligen skapa en ny värld. I sina tal betonade han ofta sin kritik mot kapitalismen och hur det nya samhället som han ville skapa skulle vara rättvist. Och när han insåg att han skulle förlora kriget sa han att den gamla världen inte var värd att överleva. Han såg sig som företrädare för de fattigare länderna gentemot de rika England och USA, för socialismen emot kapitalismen, skriver författaren. Men ändå var Hitler lite svag för England och hoppades först slippa kriga mot öriket. Så kanske var han inte riktigt så envetet revolutionär som Svante Nordin vill göra honom.

Stalin ville sprida den socialistiska revolutionen, även om han av taktiska skäl under en period talade om socialism i ett land. Det nationella självbestämmandet var underordnat. Han insåg att det kommunistiska systemet förutsatte terror och han fortsatte med terrorn under hela sitt liv. Det var han som var den kommunistiska världens ledare och även Mao i Kina fick acceptera det. Målet var världsrevolutionen.
Vad gäller Churchill betonar Svante Nordin gång på gång att han var otidsenlig. Klassisk maktpolitik och vapen var det viktiga. Men spelar det någon roll om han var otidsenlig? Tack vare Churchills upprustning av England och hans envisa kamp mot Tyskland trots starka pacifistiska strömningar bland väljarna lyckades ju faktiskt denna enda lilla ö stå emot Hitlers överlägsna styrkor tills USA äntligen kom in i kriget. Vad hade hänt om Churchill inte hade varit så "otidsenlig"?

Var Roosevelt naiv eller bara praktisk när han var så angelägen om att förhandla med Stalin? Hade den amerikanske presidenten någon vision av framtiden efter segern? Resultatet av kriget blev ju att Europa delades upp i två läger, ett demokratiskt och ett kommunistiskt, inte precis någon lysande seger för demokratin.
Svante Nordin hävdar att Roosevelt inte strävade efter amerikansk makt. Ändå blev resultatet efter 1991 en pax americana, när det sovjetiska väldet till slut föll. USA blev den enda supermakten och Europa en fredens kontinent efter att i många århundraden varit den dominerande krigsskådeplatsen.

Svante Nordin betonar en sak, som ibland i dagens debatt tenderar att falla bort: Utan USA:s enorma resurser, främst i form av vapen och pengar, skulle Hitler ha vunnit och Europa bestått av en kommunistisk och en nazistisk del eller kanske ha blivit helt kommunistiskt. Eller skulle Hitler och Stalin så småningom ha förgjort varandra. Men inte heller den visionen är särskilt attraktiv.

Också vi här i Sverige får vara tacksamma att Roosevelt lyckades dra in USA i kriget med hjälp av Japans anfall på Pearl Harbor, trots den mycket starka isolationistiska övertygelsen hos en majoritet av de amerikanska väljarna.
Svante Nordins bok är välskriven, pedagogisk och föredömligt stram i upplägget, även om man kan diskutera hur nytolkande och omvärderande den faktiskt är. Strömmen av böcker om andra världskriget fortsätter oavbrutet, men så var det också en avgörande tid för det Europa vi har i dag.

Idéerna bakom kriget

Historikern Svante Nordin skriver om fyra krigande ledare under andra världskriget - Hitler, Stalin, Churchill och Roosevelt. En välskriven, pedagogisk och stramt upplagd bok, skriver Gunvor Hildén.