I utkanten av Australien

Australiens sydvästra hörn har fått sin perfekte skildrare i Tim Winton, vars bok Vändpunkten utkommer i dag, skriver Tore Winqvist.

Tim Winton bygger ett slags kollektivroman av sina noveller.

Tim Winton bygger ett slags kollektivroman av sina noveller.

Foto:

Litteratur2007-03-07 00:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Världens mest isolerade storstadsområde lär vara Perth i Västaustralien, som har så där 250 mil av mest bara öken till närmaste tätbefolkade område på kontinentens sydkust. I Perth är Tim Winton född, och i samma delstat utspelas samtliga noveller i hans senaste och mycket väl sammanhållna samling, Vändpunkten. Centrum i denna särpräglade fiktiva värld är fiskesamhället Angelus längst ner i sydväst - av allt att döma en miljö som är snarlik de båda verkliga orterna Bunbury och Albany. Om hurdant livet ter sig för tonåringar och vanliga familjer - ofta splittrade och problemfyllda - i denna landsända berättar Winton på ett sätt som är på en gång ytterst konkret och sociologiskt insiktsfullt. Men det är inte bara den detaljrika och åskådliga realismen som gör boken läsvärd och fascinerande. Den har också en hel del av den tjechovska tekniken med geväret på väggen "som kommer att avfyras i slutscenen". Här pekar ofta händelsernas virrvarr fram mot en avklarnad epilog, där avgörande vägval på 70-talet formar personernas öde i vår tid.

Åtskilliga av huvudpersonerna kommer igen som andraplansfigurer i andra noveller, vilket bidrar till samlingens prägel av kollektivroman, där Winton bygger upp en mångsidig och nyanserad bild av vad som är specifikt för just denna del av världen. Konflikterna och människotyperna är emellertid påfallande allmängiltiga. Här finns tonårstjejerna som tycker den egna hålan är dötrist och dras till raggaråk, flykt till stora världen eller allmänt experimenterande; här finns den frustrerade och lätt alkoholiserade polisen, hustrumisshandlaren och ensamföräldrarna. Alla novellerna, eller kapitlen, utom möjligen de båda sista, har just denna kraftfulla blandning av det lokalfärgade, det allmänmänskliga och en berättarteknisk poäng.

Till det specifika hör - visserligen bara som smärre pusselbitar - de marginaliserade men allt oftare revanschsugna aboriginerna, de relativt proletära nya engelska "invandrarna" med sin "gräsliga dialekt" och landskapet med sina skiftningar mellan vetefält och vingårdar, dammigt röda bushområden och sandstränder med surfare och spinnfiskare. Till det globala hör narkotikaeländet som här varierar mellan rätt utbrett haschande och dödliga heroinepidemier.
Winston har en lågmäld och diskret berättarton. Han visar oss en rad psykologiskt intressanta och trovärdiga människoöden och avstår från nästan alla modernistiska grepp - möjligen är hans tempusbyten och skiften mellan jag-, han. och "man"-berättelse ett sådant. Han påstås vara Australiens främste prosaförfattare i den nu medelålders generationen, vilket verkar rimligt att döma av Vändpunkten.
EN NY BOK
Tim Winton: Vändpunkten
(Forum)