I Uppsalabornas hjärtan

Iwar Wiklander hör till de skådespelare som lämnat bestående intryck hos teaterpubliken i Uppsala, skriver Bo-Ingvar Kollberg. Nu finns en ny bok om Wiklanders femtioåriga karriär på de svenska scenerna.

GÖTEBORG 20090225 - Sven Wollter och Iwar Wiklander ((bilden) spelar Estragon och Vladimir i Samuel Becketts klassiska "I väntan på Godot" på Göteborgs stadsteater.
Foto Björn Larsson Rosvall / SCANPIX / Kod 9200

GÖTEBORG 20090225 - Sven Wollter och Iwar Wiklander ((bilden) spelar Estragon och Vladimir i Samuel Becketts klassiska "I väntan på Godot" på Göteborgs stadsteater. Foto Björn Larsson Rosvall / SCANPIX / Kod 9200

Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / SCANPIX

Litteratur2010-07-17 15:32
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Skådespelaren Iwar Wiklander har en given plats i Uppsalabornas teaterhjärtan sedan gästspelet våren 1997 med rollen som Albert Carlson i Vilhelm Mobergs Din stund på jorden. Föreställningen regisserades av dåvarande teaterchefen Finn Poulsen och uppsättningen var den ena dennes största segrar som iscensättare. Den andra var Göran Tunströms Juloratoriet.

Det man minns särskilt tydligt var Iwar Wiklanders helt obesvärade växlingar mellan rollen som ung pojke och som åldrad man. Där uppstod på så sätt en obruten linje mellan de tidiga årens livslust och den mogne svenskamerikanens försök till försoning både med den tidigt döde broderns öde, med föräldrarnas svek och med den egna livslotten. Här fick åskådarna uppleva ett skådespelarregister av den högsta skolan.

Gästspelet var inte Iwar Wiklanders första Uppsalabesök. Till Fyrisstaden företog han bröllopsresan 1963 tillsammans med sin första hustru Maud. Det framgår av den under denna spelsäsong utgivna Från buskis till Beckett. Boken är ett skådespelarporträtt, som tillkommit i samarbete med Håkan Sandblad. Den sträcker sig fram till Wiklanders senaste stora roll, som Vladimir i Becketts I väntan på Godot, där motspelaren var Sven Wollter. Däremot är besöket på Finlandsinstitutet i maj med Gurneys pjäs Kärleksbrev inte med. Den kvinnliga rollen gjordes här av Birgitta Ulfsson, Wiklanders nuvarande hustru och färdkamrat.

Bokens samtal mellan Sandblad och en av Sveriges i dag riktigt bemärkta skådespelare börjar i Västergötland och Göteborg, där Wiklander växte upp. Teaterbanan inleddes i tidiga år i en dåtida nykterhetsloge. Efter Calle Flygares teaterskola kom det första fasta engagemanget hos Kar de Mumma-revyn 1959. Sedan har rollerna, många av de riktigt stora, avlöst varandra. Det har blivit fackligt arbete, omgångar i chefstolen på Folkteatern i Göteborg, mångårig verksamhet vid Konstnärsnämnden, en period vid Växjöensemblen tillsammans med bland andra Finn Poulsen, Birgitta Pettersson och Uppsalaprofilen Ulf Fredriksson. Och därtill en professur vid skådespelarutbildningen i Göteborg.

En del av innehållet är aningen hoppressat vilket kanske är svårt att undvika när det handlar om en scengigant som Iwar Wiklander. Men här finns också gemyt i överflöd och en tilltro till professionalismen inom scenkonsten som väcker stor respekt.

LITTERATUR

Håkan Sandblad & Iwar Wiklander

Från Buskis till Beckett

Tre böcker