I samklang med naturen

"Jag anar ett slags ställningstagande mot den postmoderna dikten. Kanske emot att inordna dikt litteraturpolitiskt. Poeten tycks, i stället för att kommentera traditionen, ha skrivit dikt för diktens egen skull."I Jörgen Mattlars debutdiktsamling är havets blå färg ständigt närvarande. Det klär bokomslag, är bakgrund i författarporträttet och i dikterna kluckar det:en snörkänga glupar i sighavssand och blåmusselskal— den har varittill havs med ål och lakehavstruten står medköttfärgade benoch glupskt ögafjolårsvassen hukar gulKanske är det en avsaknad av närheten till havet som har drivit poeten att skriva diktsamlingen mot pol. Han är från Grankulla utanför Helsingfors, numera bosatt i Uppsala.Motivet i samlingen är avsked. Det gestaltar han med någ­ra olika handlingar — någon som längtar till havet och ger sig av, två människor som skiljs och en annan som lämnar värden. Dessa olika handlingar är inbegripna i en gemensam rörelse, mot hav, som går igenom hela diktsamlingen.På så sätt skiljer dikterna ut sig från poesin där den står i dag. Det allra flesta unga poeter skriver fragmentariska dikter som passar in i en helhet men sällan dikter som fungerar som självständiga dikter.Jag anar ett slags ställningstagande mot den postmoderna dikten. Kanske emot att inordna dikt litteraturpolitiskt. Poeten tycks, i stället för att kommentera traditionen, ha skrivit dikt för diktens egen skull.En del av naturenDikten, i Mattlars förvaltande, är en del av naturen. I texten slår havets eviga vågor mot strand. Förändringar sker långsamt. Och dikten, som sådan, tycks också underkastad naturens lagar. Den är som små runda stenar som ligger och rullar i strandbrynet. Poeten plockar upp dem och lägger dem i sin ficka.dansa din kosmiska dans— och ängsullen dansar viltmedan martallen vrider sig motsols i sin sekellånga piruettMattlar skriver vackert och självklart, med klara bilder, ofta direkt tilltalande. Det är språkligt genomarbetat och välljudande. Hans dikt är fåordigt koncentrerad och varje dikt har en början och ett avslut. Han är allvarsam och ibland humoristisk.Det är som poeten vill ta upp en gammal tråd som gått förlorad; en dikt bortom språkmaterialism. Han skriver i vart fall dikt som är stämningsfull, bildrik och som är lättillgänglig för läsaren. Mot pol är en mycket fin samling dikter; en mogen debut.