Det går att läsa Caryl Phillips i dag i svensk översättning utgivna roman I den fallande snön som ett kompendium över de senaste årens mest uppmärksammade debattfrågor. Här finns åtskilligt av diskussionerna om invandrare, rasism, integration, feminism och genusrelaterad härskarteknik till ungdomskriminalitet, kärnfamiljen, tillhörighet och utanförskap i samhället, Europas östutvidgning, generationsklyftor och fadersrollen. Störst utrymme får invandringen och integrationen. Men Phillips är också en lyhörd avlyssnare av stämningar och strömningar på ett mera allmänt plan i en socialt förankrad verklighet, där en hel del är tillämpbart också på svenska förhållanden.
Caryl Phillips har västindiskt ursprung och hör till andra generationens brittiska invandrarförfattare. Vid sidan av författarskapet är han universitetslärare och bor i dag både i New York och i London. Huvudperson i den nionde boken på svenska är den medelålders Keith Gordon, tjänsteman vid rasjämlikhetsenheten på ett stadsdelskontor i västra London.
Den kris han genomlever i romanen är inte enbart åldersrelaterad. Snarast har den förgreningar till det mesta i Keiths liv. Och då ingår också den egna faderns uppbrott på 1960-talet från hemön i Karibien. Det finns en mild samhällssatir hos Phillips. I förgrunden står mekanismer på ett mänskligt plan och en tillvaro där många värderingar och livsmönster från förr förlorat det mesta av sin giltighet.
Livet i den gamla brittiska utposten ställs mot ett efterkolonialt Storbritannien. Förhållningssätt som går tillbaka till epoken med slavhandel bryts mot dagens globaliserade värld. Caryl Phillips uppehåller sig gärna vid sådant som har med respekt och självrespekt att göra. Men allra viktigast är trender och opinioner som inte frågar särskilt mycket efter vilket pris den enskilde får betala, när makten att påverka ligger utanför hennes eller hans kontroll.
I några fall nöjer sig författaren med att beskriva problemet utan att ta öppen ställning. Det gäller till en del de genusanknutna spörsmålen. Desto tydligare om var han själv står är han, när det gäller diskrimineringen som drabbar hela spektrat från den utsattes möjligheter i yrkeslivet till dennes självbild. Här är boken ofta både övertygande och gripande.
Sin konstnärligt högsta nivå når dock skildringen när den återger ett familjeliv i kris med Keiths frånskilda Annabelle och deras gemensamme son Laurie i centrum. Särskilt känsligt fångat är förhållandet mellan far och son, där var och en lite tillspetsat lever i olika världar.
Och där förvirringen över alla valmöjligheter i dagens samhälle och avsaknaden av vägledning och förebilder försätter den yngre i en svårhanterlig situation. I bokens dialogpartier visar Phillips dessutom sin otvetydiga lejonklo, när han med skickligt väderkorn återger allt understucket som pyr under ytan. Det är i dess egenskap av ett mästerligt relationsdrama som man främst tar till sig den här romanen.