I ondskans skymningstrakter

När Nobelpristagaren J M Coetzees svenska förläggare Dorotea Bromberg nu givit ut författarens debutroman Duskland från 1974 finns Coetzees hela hittillsvarande produktion tillgänglig på svenska. Som vanligt är det Thomas Preis som svarar för den smidiga översättningen.Dusklands, med den svenska titeln Skymningsmarker, är till sin form en tudelad berättelse, sammanhållen av en grundtematik. Den första delen, Vietnamprojektet, består av den fiktive Eugene Dawns rapport om kriget. Dawn är tjänsteman inom den amerikanska administrationen, och hans rapport andas den underordnade rapportörens ansvarsfrihet i förhållande till det han har att redovisa.Det är minsann inga vackra berättelser som sålunda sätts på pränt. Huvudsakligen beskriver Dawn hur hans regim provar olika mer eller mindre effektiva strids- och tortyråtgärder. Med den kalla saklighet som Dawn ådagalägger blir skildringen i alla sina absurda detaljer än mer obehaglig och avslöjande.Det har sagts att den nu utgivna boken är Coetzees mest uttalat politiska roman, och viss sanning ligger väl i detta om man ser till den omedelbart avläsbara ytan. Men Vietnamrapporten är ändå ingen enkel pamflett mot USA:s krigspolitik. Det som avslöjas är snarare den mänskliga naturens nattsidor som inget land eller folk har monopol på. Den moraliska röta som synliggörs i rapporten är inte någon specifik amerikansk sjukdom, utan en farsot som hela mänskligheten är drabbad av. Därmed förstår också alla som läst senare böcker av Coetzee att etiketter av typen "mest politisk" är ganska meningslösa. Om det är något som gjort Coetzee till en så angelägen författare som han är torde det vara just denna fördjupade insikt om ondskans anatomi och utbredning. Coetzee är en i ordets goda mening sann moralist, men till ensidiga pamflettskriverier har han aldrig förfallit.Detta förhållande bekräftas i den aktuella bokens andra del, som utspelar sig i 1700-talets Syd­afrika, där författarens namne ­Jacob Coetzee i en om dokumentären påminnande form sägs företa en expedition till bushmännens land. De våldsscener som utspelas och den vidriga människosyn som kommer till uttryck i denna berättelse har således sina kliniska motsvarigheter i Vietnamrapporten. Här, i romanens andra del, är de mer explicita i gestaltningen. Men boken avslutas med ett efterord där författaren åter söker skapa intryck av dokumentär. Det är ett grepp som man kan finna även i senare verk av Coetzee, tydligast kanske i Elisabeth Costello, en till fiktion förklädd essäsamling. Och precis som när det gäller den bokens komposition och struktur kan läsningens stundtals tyckas torr och alltför teoretisk. Här blir bokens svaghet mest tydlig, när författaren stundtals nöjer sig med att beskriva i stället för att gestalta.Men visst anar man den kommande mästaren också i den nu utgivna berättelsen, inte minst när det gäller förmågan att vidga och fördjupa varje moralisk diskussion om mänsklig ondska. Men till Nobelpristagaren J M ­Coetzee med sådana mästerverk som Historien om Michael K och Onåd på verklistan är det ännu ett stycke. Dock äger den nya boken definitivt sitt intresse, eftersom den fullständigar bilden av ett av samtidens allra viktigaste författarskap.@3a Text:Och för övrigt sänder förlaget ett brev med recensions­exemplaret där man låter meddela att ännu ett av de berömda bruna kuverten från Coetzees agent nu anlänt till förlaget, innehållande en ny roman av J M Coetzee. Utgivning i Sverige blir det hösten 2005!I väntan på den boken, Coetzees första efter Nobelpriset, kan man med fördel ta del av författarens debutroman.