I gamla mästares skugga

Det är som ett långsamt, långsamt pulserande. Scen efter scen tonar fram och ut. Nästan som en sovandes regelbundna andetag.Snarare från ett mörker till ett annat. Vad än titeln, Blanko, antyder.I romanens centrum står den 36-årige vetenskapsmannen Viktor. Hans fru, Helena, har nyligen brutalt misshandlats till döds vid ett rån. I de följande scenerna fortsätter hans liv genom sorgen, tillsammans med den tioårige sonen Igor.Peter Terrin, som skrivit berättelsen om Viktor och Igor, är ett namn i hemlandet Belgien. Boken förärade honom utmärkelsen Bästa unga författare 2003.Viktor arbetar som forskare vid folkhälsoministeriet. Hans tjänst är kvalificerad, men cellproverna han arbetar med så hemliga att han inte vet varifrån de kommer eller vad arbetet leder till.Han kan bara konstatera ett årligt återkommande yttre angrepp på cellerna, vilket rapporteras, men passerar utan ­reaktion från högre ort.Det blir en symbol för livet efter begravningen av Helena. Viktor blir alltmer orolig för sin sons säkerhet och omvärlden tycks allt hotfullare. En oro som han tycker är rimlig med tanke på vad familjen utsatts för, men som möts av omvärldens oförståelse.Hans nätter är fulla av mardrömmar, som alla utgår från trottoaren där Helena ligger ihjälsparkad.Romanen följer Viktor och Igor under ett år. Men i stället för att återfå den riktning som Helena tog med sig ner i graven, så fastnar livet i traumat. Likt den tavla som hänger på Viktors sovrumsvägg och föreställer två figurer som befinner sig mittemellan betraktaren och byn i bakgrunden. Det går inte att avgöra åt vilket håll de rör sig, konstaterar Viktor fascinerat. Och sätter sedan galler för lägenhetens fönster. Psykosen skruvar sig långsamt allt tätare kring honom. Han börjar skugga Igors lärare och monterar upp en övervakningskamera i pojkens rum.Viktor behåller vetenskapsmannens analytiska och lite distanserade förhållande till sin omgivning. Romanen gör likaledes. Den tar inte uttryckligen parti, utan redogör sakligt för Viktors resonemang och handlingar.Kärleken mellan far och son är mycket fint skildrad. Och blir så mycket sorgligare eftersom Igor är helt utlämnad åt Viktors tilltagande paranoia. Allt Viktor gör sker i namn av Igors bästa, trots att omsorgen snart får motsatt resultat. Som i så många förhållanden, inom familjen eller i samhället, där den mäktigare parten begår övergrepp på den svagare i välviljans namn.Peter Terrin skriver med Blanko in sig i en traditionell europeisk och manlig kanon. Kafka lånar ut drag till det hemlighetsfulla folkhälsoministeriet, Camus till romanens inledningsrad och Viktors tilltagande främlingskap. Romanen är välskrivenoch träffsäker in i minsta detalj. Men inte särskilt överraskande. När det litterära risktagandet består i att röra sig i de gamla mästarnas skugga, krävs det något mer än ett väl utfört arbete för att prestera något bortanför det läsvärda.