Den 28 februari 1986 sköts statsminister Olof Palme till döds på öppen gata i Stockholm. Ingen är dömd för mordet. Inför minnesdagen 25 år senare har en rad böcker kommit ut, bland dem också en bok av Göran Greider: Ingen kommer undan Olof Palme. Boken beskriver Göran Greiders tankar om Olof Palme och hans politik. Om sanningen ska fram handlar boken nog mer om Greider än om Palme.
Göran Greider, som ju står så långt till vänster som man rimligen kan göra inom socialdemokratin, vill göra Olof Palme till vänstersocialist som han själv. Beviset är att Palme själv kallade sig ”demokratisk socialist” i några tal. Göran Greider har aldrig träffat Olof Palme själv. Boken grundar sig i första hand på noggranna studier av hans tal, vilket i någon mån kan förklara varför han av författaren kan utmålas som vänstersocialist.
Olof Palme var ju en lysande retoriker. Hans tal kretsade oftast högt uppe i idéernas värld, i synnerhet de stora talen inför socialdemokratiska partikongresser och andra högtidliga tillfällen. Där kunde några socialistiska tankar ibland smyga sig in. Annars fanns socialismen främst i utrikespolitiken. Där gjorde han sina största insatser när det gällde utvecklingsländerna, han kände många socialistiska ledare i Afrika och Latinamerika och han var starkt engagerad för Vietnam. Han kritiserade ofta och starkt USA, och någon gång också Sovjetunionen.
Men inom inrikespolitiken är det svårt att hitta några spår av socialism i praktiken. Han överlät med varm hand den ekonomiska politiken till sina finansministrar, först Gunnar Sträng och sedan Kjell-Olof Feldt. De är inte precis kända för socialistisk politik. Kjell-Olof Feldt brukade ju av vänsterfalangen i socialdemokratin anklagas för att tillhöra den så kallade kanslihushögern.
Hur gör då Göran Greider för att förvandla Olof Palme till vänstersocialist? Greider är tvungen att medge att Palme var en djupt övertygad antikommunist. Men den offentliga sektorn nådde på Palmes tid sin största omfattning bland annat därför att kvinnorna då gick ut i arbetslivet. Det ställde höga krav på utbyggnaden av daghem och åldringsvård, vid den tiden alltid i offentlig regi.
Enligt Göran Greider är en stor offentlig sektor ungefär detsamma som socialism. Visserligen måste Greider medge att Palme själv inte såg saken på det sättet, men Palme blir i Greiders ögon en sorts omedveten vänstersocialist.
Med utgångspunkt från denna vänster-Palme funderar Greider över dagens socialdemokrati, som han är mycket orolig för. Rörelsen är budskapet, hävdar författaren flera gånger, och rörelsen har ju förlorat många väljare på senare år.
Göran Greiders recept är att åter bygga upp en stor offentlig sektor med höga skatter och expandera de sociala tjänsterna i offentlig regi. Man måste också införa demokrati på arbetsplatserna. Marxism, feminism och ekologi är nödvändiga ingredienser.
Det ser ju inte direkt ut som om Socialdemokraterna skulle anamma hans politiska förslag. Men boken är välskriven, lättläst och underhållande. Man har trevligt med Göran Greider även om man inte delar hans politiska övertygelser eller hans uppfattningar om Olof Palme.