Man kan generellt motsätta sig studier av moralfilosofiskt slag med argumentet att beskrivningen av moral är verklighetsfrämmande. Den är kategorisk, det vill säga den utesluter människans tendens att skapa moral efter situation. Mot detta kan man säga att den inte gör anspråk på att beskriva verkligheten som den är (vilket inte heller är möjligt). Dess poäng är att ha ett givet värde att resonera kring.
Vad Tännsjö gör är att han betraktar och värderar FRA (egentligen integritet och övervakning på några olika områden) genom fyra olika moralsystem, efter att noga ha beskrivit hur de fungerar. Slutsatsen tycks vara att lagen egentligen inte bör utgöra ett hot mot någon av dessa system.
Tännsjös ord, när han understryker att vi räknar med att vara övervakade i offentliga sammanhang, kan man tycka är lite märkliga. Och att vi i princip betraktar vår privata e-post som offentlig. Om vi vill vara hemliga, menar han, vet vi hur och var vi ska vara det. Vilket borde leda till att FRA är onödig: hemliga onda planer smids ändå där ingen kan spionera på dem.
Poängen med hans resonemang är att det öppna samhället är att föredra framför det slutna. I det slutna samhället är vi inte säkra. Där kan delar av staten agera självsvåldigt gentemot sina medborgare utan att någon någonsin får reda på det. Därför förespråkar han det öppna samhället, vilket också innebär att medborgarna ska ha rätt att kontrollera makten. I ett sådant samhälle tänker han sig att till exempel Säpo bara kan sekretessbelägga handlingar i fem år.
Överfört på ett mer psykologiskt plan är det en vacker tanke att hemligheter tenderar att hämma utveckling. De som inte talar om sin familjs tragedi, till exempel om någon i familjen är alkoholist, tenderar till att förstärka de låsningar som ett sådant beteende orsakar i hela familjen.
Frågan blir då hur väl ett öppet samhälle skulle kunna självkontrollera sig. Skulle inte ändå bara vissa grupper engagera sig i att kontrollera? I så fall är vi ändå utlämnade till ett godtycke. Tännsjö skriver att ”Tanken om det öppna samhället är en radikal vänstertanke”. Men när han tänker den, leder den inte till 1900-talets utopiska våldskommunism som i till exempel Sovjetunionen. Att kommunismen skulle bli så var inte heller inte heller Karl Marx teori. Frågan om hur det öppna samhället skulle föras ut i verkligheten besvaras aldrig riktigt av Tännsjö.
I övrigt är det roliga med, att läsa den här typen av texter, de illustrerande anekdoter som författaren kryddar med. Tännsjö lämnar en inte besviken på den punkten. På det hela taget är det en förhållandevis lättläst text som ger upphov till många tankar. Man kan till exempel fundera på att om att neka någon att bära Niqab är likartat med att neka någon att ha sin e-post otillgänglig för andra.
Ett samhälle utan hemligheter kanske inte, vid första åtanke verkar så annorlunda, men ett sådant skulle inte bara påverka nätkommunikationen. I grunden skulle det kunna upphäva delar av äganderätten, inte minst, de på senare år omstridda bestämmelserna kring copyright, enligt Tännsjö.
Här ställs många frågor, och samma sak belyses ur olika synvinklar. Framförallt kommer texten med en mängd uppslag. I grunden är boken Privatliv en bra utgångspunkt att resonera från. En sak är säker, frågorna här är högaktuella och resonemangen omkring dem kommer att fortsätta länge.