Humoristiskt om intensivt Helsingforsdygn

När deadlinen för inlämning av bidrag till romantävlingen Ett år i Sverige gick ut i oktober 2006 kunde arrangörerna Forum, Expressen och Månadens bok uppgivet konstatera att inget av alstren höll måttet för publicering. Bättre gick det i stället för våra nordiska grannländer, som initierat liknande tävlingar på jakt efter den bästa samtidsromanen. Finlands vinnande bidrag, Jukka Behms Dr Mumbai, ges nu ut på svenska tillsammans med norske Cornelius Jakhellns Gudarnas fall och danske Torben Munksgaards Retrograd. Förhoppningsvis kan Behms Helsingforsroman, där ett gryende mångkulturellt Finland skildras med humorn som berättarstrategi, inspirera till åtminstone en publicerbar svensk motsvarighet inför kommande nordiska litteraturtävlingar.

I debutanten Jukka Behms berättelse får läsaren följa psykiatern Satish Rao under ett dygns hektiska förlopp - ett dygn som olycksbådande nog inleds av en serie dödshot per mejl till den privata ungdomspsykiatriska mottagning där Satish tjänstgör som terapeut. Satish, småkändis efter att ha skrivit en kontroversiell bok om barnuppfostran som på alla håll inte fallit i god jord, ska samma kväll medverka i panelen i ett relationsprogram. Än en gång ska han där komma att framhålla vikten av barns "rätt till nya föräldrar", i de fall då de biologiska föräldrarna inte håller måttet.

Mejlen är emellertid inte det enda orosmomentet Satish har att tampas med under detta dygn: hur ska han klara av sin mors och hennes väninnas spontana visit från Indien, samtidigt som han måste mörka sitt förhållande med den finska flygvärdinnan Jonna - som han till råga på allt bor och väntar barn tillsammans med? För att inte tala om de lockande inviterna från Green Tea, en omskrivning för Jonnas lillasyster, som söker snärja den spännande svartmuskiga indiern med sms från sin kärlekslya bara några få kvarter bort.

Dr Mumbai, vars titel tycks ha inspirerats av den norska popplågan Dr Bombay, präglas av ett humoristiskt tilltal där Satish egna funderingar och ordlekar följer som en serie lyckopiller genom hela boken. Men precis som benämningen "lyckopiller" är en olycklig beskrivning för SSRI-preparat, som långt ifrån gör den psykiskt instabile "lycklig", blir den uppenbart sexuellt frustrerade Satishs språkliga fyndigheter ibland grabbigt enahanda. När kvinnobröst för tionde gången jämförs med någon citrusfrukt, eller när en mobilsladd av Satish stoppas in i telefonens "anus", får man mest lust att slå igen boken.
Bortsett från dessa tröttsamheter har Behns roman ändå ett angeläget budskap om barns psykiska ohälsa och vikten av att inte reducera småttingarna till ännu en hipp accessoar. Den unge indiske psykiaterns mission mot det moderna samhällets alienerade familjerelationer speglas samtidigt talande nog av hans egen oförmåga att vara alla till lags.

Läsaren bjuds även på nyktra inblickar i hur ett liv som icke-blond kan te sig i ett land med begränsad erfarenhet av invandring. Associationerna till teveserien Curry nam-nam som visades på SVT för några år sedan ligger nära till hands, med dess dråpliga skildringar av mångkulturkrockar - och kanske är det just en sådan här roman som behövs i det finska integrationspolitiska debattklimatet. Samtidigt riskerar denna lek med stereotyper - smaka bara på konceptet "blåvit blond flygvärdinna möter svartmuskig indisk läkare" - snarare att befästa befintliga fördomar i stället för att montera ner dem, i denna slags välmenande mångkulturella karneval till bok som Dr Mumbai utgör ett exempel på.
Detta till trots utgör romanen ett intressant samtidsdokument som fångar aktuella stämningar i grannlandet Finland - någonting som inte minst understryks av många finska recensenters omdömen.

Humoristiskt om intensivt Helsingforsdygn

Debutanten Jukka Behms prisade roman Dr Mumbai är ett intressant samtidsdokument. Men leken med stereotyper riskerar att befästa fördomar, skriver Markus Huss.